Piece of Mind

Den skrivna domen

mind — Wed, 09 May 2012 22:46:57 +0000

Efter att ha läst igenom den skrivna domen kan jag konstatera att det förekommer ett stort antal felaktigheter, missförstånd och konstiga antaganden.

Orkar inte gå in på allt men som ett exempel har de citerat min mor fel.

De skrev att min mor vittnat att Dan sa “tror du jag är rädd för dig?”. Men det gjorde hon inte, jag var där. Hon vittnade att han sade “Jag tror du är rädd för mig”.

En jävla skillnad faktiskt.

Sen noterar jag hur de skriver att farsan ändrat sig hela tiden, det som det egentligen handlar om är att de har haft väldigt svårt att fatta vad han säger, så när han säger A säger de “Jaha du sa B”. Nej säger han, jag sa A. Jaha, du har ändrat dig, då skriver vi det här. Det märktes tydligt under rättegången, de lyssnade helt enkelt inte på vad han sa, han vidhöll samma sak hela tiden och det kändes som de missförstod och vred det med flit. Advokaten var tvungen att gå in och påpeka detta till och med. Av detta kommer det att de tycker att utlåtanden och sådant från experter inte stämmer med farsans version, vilket den gör. Och jag hoppas verkligen att det finns inspelat på band det farsan säger, för det som de påstår att han säger är inte riktigt samma sak, precis som de felciterar min mor.

Att morsan kommer ihåg fler saker i en lugnare miljö än polisens förhör är inte konstigt, då en del av dessa förhör hölls i mitt hus. Jag var inte i samma rum men då och då hördes till andra sidan huset hur polisen gallskrek åt henne och hon var ledsen. Försök komma ihåg allt i de förhållandena.

Sedan tror jag att jag vet varför Dan ringde sos. Farsan ligger medvetslös ute på gården. Dan sitter där ute på bron och dricker och tänker nog att han har slagit ihjäl farsan. Hur ska han ta sig ur denna knipa? Han dricker en stund och funderar, minns att farsan har ett gevär och ringer in till sos att han är hotad med gevär. Därför lägger han också till att han ska försöka slå ihjäl honom, ja, han tror ju att farsan redan är ihjälslagen förmodligen.

Och detta med att skotten är omöjliga för att Dan håller med vänster hand. Ja, återigen lyssnade dom inte på vad farsan sa. Han sa att det BÖRJADE så. Varför är det så otänkbart att Dan även tar tag med sin högra hand? Tänk efter, farsans vänstra arm är låst under tröjan, han ser inget, hans pistol är i högra handen. Dan har båda händerna fria, men började med att gripa med vänster hand. Verkar det troligt att han står kvar så eller att han även tar tag med sin högra hand? Om han gör det så är skottbilden inte särskilt osannolik, den är snarare sannolik. Jag tycker iaf det är mer sannolikt än att Dan viker undan sin högra arm som en fäktare och bara använder sin vänstra. Är det så svårt att tänka sig olika möjliga förlopp eller är det bara startpunkten som räknas?

Jag ställer mig tveksam till vittnesmålen om en hel del av hans uttalande i polisbilen såvida de inte har någon bandinspelning att komma med, det är samma poliser som ändrade sitt vittnesmål efter bilderna som åklagaren lade upp. Sen finns det mer saker om det som jag inte vill berätta om än men som kan vara till min fars fördel.

Sedan så gick de inte hem till oss för att supa tillsammans, det var inte heller ett bråk mellan dom, det var en misshandel från Dan mot min far. Att kaffekoppar stod framme, det gör det JÄMT. For fucks sake, Dan och farsan satt inte och drack kaffe gemytligt tillsammans. Däremot dricker morsan kaffe och lämnar dem överallt, hon bjuder folk på kaffe hela tiden. Farsan är inte så jätteförtjust i kaffe även om han kan ta en kopp ibland. De bör ha stått framme sedan innan det här hände. Man blir så trött!!!

Jag skulle kunna fortsätta gå igenom hela jäkla domen och peka ut felaktighet efter felaktighet men jag orkar fan inte nåt mer, det får tas upp i överklagan. Visst jag var faktiskt inte där, exakt hur det gått till kan jag inte veta, MEN, jag var på rättegången, och de felaktigheter som dykt upp där är tillräckligt. DET kan jag veta och de är många.

Domen

mind — Fri, 04 May 2012 21:57:41 +0000

Det blev ungefär som förväntat, fällande dom. 6 års fängelse. Men vi var ganska förberedda på det och ska överklaga. Däremot var jag inte riktigt beredd på den blodtörst som omgivningen skulle visa. En mängd kommentarer och påhopp överallt med mer eller mindre stora faktafel och jag kan inte motsäga alla överallt heller. Tidningarna släpper inte igenom kommentarer som säger emot deras egen nyhetsrapportering för mycket verkar det som. Men det får vara som det vill med det. Jag känner min far rätt bra skulle jag vilja påstå, jag vet att han inte är det monster som han målas ut att vara, och jag vet att den dom och kritik han får är orättvis.

Saken är ju ändå denna. En man kommer hem till vårt hem och försöker slå ihjäl honom MED TILLHYGGEN, en man som är brutalt mycket större och starkare. En man med historia av att bli extremt våldsam i onyktert tillstånd. En man som till och med säger på sos alarm att han tänker försöka slå ihjäl min farsa (medan min far ligger medvetslös ute i gruset). Där har vi utgångspunkten.

Hur skulle han ha gjort?, om vi nu antar att det varit så att han skjutit honom i nödvärn? (vilket till och med det är för grov beskrivning i detta fall) Låta sig slås ihjäl? Med vetskapen om att min mor sedan är ensam kvar i huset med honom? Att jag eller min syster kanske kommer hem när som helst?

Sedan försöker han hålla ett vapen borta från honom som han rycker och sliter i, skott går av. Är det ett mått på hur hemsk min far är då när man kollar på antalet skott som gått av? Om det faktiskt är så att det är den döde själv som haft sina fingrar innanför bygeln? Det finns mycket teknisk bevisning som stödjer min farsas version (exempelvis sas det ingenting om fingeravtryck på avtryckaren, underligt?, placering av blodfläckar, tomhylsornas läge, kulbanor, hål i kläder kontra kropp osv. osv. osv.), utöver det så stöds hans trovärdighet av Rättspsyks utlåtande, min far är fullt frisk i skallen, och här kommer en sak till som de inte hade behövt skriva om honom men gjorde ändå, han är mycket trovärdig och det finns ingen anledning att tvivla på honom.

Allt jag vet om min far är att han är rättvis, hjälpsam och ärlig. Han är en god människa.

Om någon vill kalla honom känslokall för att han beter sig underligt i shocktillstånd, efter att ha misshandlats medvetslös, med alkohol i kroppen, ja då får de väl kalla honom det. Men jag känner min far och vet att han är allt annat än känslokall, han får ju till och med samvetskval av att jaga älg för tusan.

Men hela stämningen från början till slut i detta har varit känslan av en häxprocess. Att han varit skyldig har varit självklart från början och han har behandlats därefter och nekats som jag tycker det vissa mänskliga rättigheter, innan man fastslagit någon dom alltså. Dessutom har detta gnuggat av sig till den milda grad på andra anhöriga att vi förföljts, hotats till livet, blivit utsatta för både det ena och det andra för att inte tala om andra falska anmälningar. Grova faktafel har publicerats gång på gång utan eftertanke eller funderingar över vad det kunde ha fått för konsekvenser för honom eller anhöriga. Förstå att jag, hans son som inte hade ett jota med saken att göra, har blivit nekad arbete på grund av vad min far råkat ut för. Och sedan hålls alltså en rättegång där hela samhället från början bestämt sig för vad det är som har hänt och att han är skyldig. Då kan ju inte resultatet bli annat än därefter heller. När folk sitter under rättegången och gör hånfulla ljud och grymtar och har sig och en massa sån skit. Det var en jäkla cirkus. Hela rättegången kändes mest surrealistisk. Jag förstår inte hur man kan ignorera så många fakta man gjorde, använda så många argumentationsfel och så totalt måla upp en halmgubbe. Man motsade ju inte ens vad min far sade, nä man motsade vad man påstått att han sagt. Och som jag sagt tidigare, allt det där finns ju inspelat.

Så visst tusan ska det överklagas. Förhoppningsvis så kommer nästa instans att titta på hårda fakta, och inte försöka bedöma i vilken grad man ska stilla hungern hos den blodtörstande pöbeln.

Och ni skitpratare som nu verkligen måste hålla på och snacka överallt, kan ni åtminstone se till att få faktan rätt? Inte ens de som tydligen varit med på rättegången verkar klara av det. Skäms på er tamejfan.

Nu ska jag göra ett försök att få lite sömn, otroligt jobbig dag.
Kram

Tingsrätten

mind — Tue, 20 Mar 2012 18:58:37 +0000

[edit]
Ju mer jag granskar detta desto fler felaktigheter hittar jag i hur bevis hanterats, argumenten från åklagarsidan, experters utlåtande och så vidare. Om jag bara håller mig till rena felaktigheter och oegentligheter börjar det bli dussintals. Det känns som jag måste strukturera upp detta bättre än en blogpost såhär. Hmmm…
[edit]

Nu är två dagars intensivt lyssnande i tingsrätten i Gällivare som åhörare över.

Jag är helt utpumpad så jag måste nog låta det smälta innan jag skriver nåt mer men jag kan göra några snabba reflektioner iaf.

OJ vad mycket fel och oegentligheter det var. Alla som vet vad halmgubbe argumentet är kan jag upplysa om att det användes flitigt (kort sagt, saker som aldrig påstods motbevisades, så åklagarsidan fick “rätt” om saker som försvaret aldrig ens hade påstått.). Gång på gång upprepade min far sin version, gång på gång motbevisades nåt som han aldrig ens hade påstått. Samma sak gång på gång alltså. Särskilt när det handlade om var händelsen skulle ha ägt rum och vilka vinklar det handlade om. Min far och försvaret har aldrig påstått att det inte skulle ha ägt rum i köket. Faktiskt så är det ganska troligt från min fars version att det skulle hamna i köket. Den tekniska bevisningen som skulle bevisa att min far hade fel blev ju brutalt krossad av advokaten direkt efter då experten gick efter ett uttalande som inte existerade, det vill säga halmgubben. (jag tror journalisterna slutade lyssna här). Med andra ord, den tekniska bevisningen stödde min fars version här. Det är ju bara lyssna igenom inspelningarna från rättegången och höra om man orkar bemöda sig med det, vet inte om de är offentliga än.

Missförstånd, exempelvis när en medicinsk expert ska svara domaren på om handens greppfunktion kan påverkas av en skottskada i muskulaturen, och hon istället försöker svara på exakt hur stor kraft man kan ha i handen, (exempelvis i Newton då kan man anta) och menar på att nej det kan hon inte säga nåt om. Och domaren tror att han har fått svar på att nej, hon kan inte säga om handens funktion påverkas av en skottskada i muskulaturen. Åh vad det kliade i mig att bara ropa ut hallå. Men det får jag ju inte som åhörare. (sådana här missförstånd fullkomligt kryllade det av, minst nåt dussin)

Fel i tidsaspekter, någon vittnar om dimma vid en senare tidpunkt, det tas som ett bevis på att himlen inte syntes tidigare på kvällen (innan dimman/diset kom, som också mest var på vägen, inte på platsen) Tidsmissuppfattningar var det gott om.

Brist på bevis är inte bevis på brist. DETTA om något trodde jag väl att en rätt ska veta? Eller? TYDLIGEN INTE! Jag blev djupt förvånad över dessa resonemang.

En vapenexpert som tog uppskattningsvis 15 sekunder(tog inte tid men det var LÄNGE) på sig att göra en mantelrörelse hävdade att detta var lätt. Jag satt 2 meter direkt bakom henne och såg att hon hade stora problem att göra det bekvämt på detta vapen, och det hade också en betydelse i bevisningen. Hur man som vapenexpert kan tycka det är enkelt när man måste tjorva så mycket för att göra mantelrörelsen förstår jag inte.

Guidande av vittnen, Poliser som hade svårt att vittna om något som hänt visades då direkt upp bilder och kom då på när de såg bilden, “ja just ja, så var det”, och vittnade efter vad som syntes på bilden. I samband med var kroppen låg och sådant och då det kunde vara relevant om kroppen hade flyttats. Polisen började vittna om hur vapnet låg i brösthöjd, då skyndade sig åklagaren att lägga fram en bild där vapnet låg mycket högre upp och polisen i fråga ändrade sin utsago enligt bilden. Varför? Kan det ha varit så att min fars version stämde om brösthöjd och att vapnet faktiskt blev flyttat, kanske återigen pga slarv från teknikerna.

På bilderna såg man tydliga släpspår i blodet på golvet vid den döde men ändå hävdades det att kroppen inte flyttat på sig något, vilket som jag tyckte syntes på bilden att JA, det är för tusan där på bilden, blodet är ju utsmetat där. Inte för jag vet om det hade varit till för eller nackdel för min far men eftersom de ändå bedömde efter en halmgubbe och inte vad min far sa så kanske det inte spelade någon roll.

På det stora hela så följde den tekniska bevisningen det min far faktiskt berättade (dock följde det inte halmgubben som målades upp men det är ju hela vitsen med en halmgubbe också) och allt detta finns ju på band nu förstås. Det som var till nackdel för min far var hans utsagor direkt efter händelsen då han varit slagen medvetslös, var onykter och i svår chock. Jag hörde direkt på bandinspelningen att han var svårt chockad och mycket av det han sa var osammanhängande svammel vid den tidpunkten. Man fokuserade mycket hårt på detta men inget annat han sade.

Vid nyktert och utvilat tillstånd har han inte avvikit från sin version en enda gång från början, trots hård press och isolering och annat.

Men varför sa han att han skjutit då? Jo, i chock, onykter och misshandlat tillstånd var min far rädd att min mor skulle bli inblandad som delaktig på något viss. Han tänkte att det var bättre att ta på sig allt och sedan rätta till det i rättegång. Vilket egentligen inte borde ha varit några problem pga alla bevis.

Många bevisningar ignorerades totalt av experter. Exempelvis var kulhålens placering i kläder grovt misstämmande med skadorna på kroppen, ingen hade bedömt varför, hurvida kläderna var vridna eller vad som hade hänt. Spelade det roll för min far? Ingen aning, men man tycker att ett avvikande antal kulhål i kläder och kropp borde få nån att haja till, åtminstone nån expert.

Den avlidne hade sagt, på band inspelat, att han skulle slå ihjäl min far då han kom in. Detta ignorerades i stort.

Min far hade dokumenterade skador, dessa viftades bort.

Min far hade dokumenterade skador och fläckar på kläderna, vilket bland annat sa något om händelserna tidigare på kvällen, dessa viftades bort.

Flera vittnen gav utsagon att min far och den avlidne aldrig umgicks när de var onyktra, flera vittnen lät förstå att detta berodde på att den avlidne kunde bli mycket våldsam i onyktert tillstånd utan minsta provokation. Detta viftades bort.

Min fars demonstration av en förlopp vid upplockande av vapnet som var helt logiskt och som han föreslog att de andra skulle försöka själva och se ignorerades i stort.

All denna teknisk bevisning som finns gör det OMÖJLIGT att säga att min far uppsåtligen skulle ha dödat honom. Och egentligen spelar det ingen roll vad han säger, om han så skulle påstå att han mördat honom och planerat att göra det så tillåter inte bevisningen den bilden.

Jag måste säga att advokaten gjorde ett toppenjobb, domaren verkade vara riktigt vettig, och även åklagaren skötte sitt jobb bra (det är inte hans jobb att vara saklig och påpeka saker till den anklagades fördel, värt att påpekas), även om han gick lite väl hårt fram ibland. Men i övrigt var det otroligt låg kvalitet på allt.

Jag förmodar att min far överklagar till nästa instans med sin advokat om han blir fälld för det var faktiskt skrämmande hur det ens kan hanteras på det här viset. Det var många många fler saker som jag kan dra upp hur länge som helst men jag tänker inte gå igenom två hela dagar här på bloggen.

DOCK har jag några saker jag vill framföra då jag har varit väldigt tyst fram tills nu.

Om det är någon mer som stryker runt mitt hus och övervakar vilka tider jag är vaken, skriver om det på flashback osv så kommer jag sätta hårt mot hårt. Du kan ge dig FAN på att jag kommer hitta dig och sätta dit dig. Ge fan i att förfölja vår familj TACK. Vi uppskattade det inte sist det hände och vill helst slippa sånt framöver.

Det andra jag vill få fram är angående en hel del skitsnack som förekommit. Och det är detta:
Min far blir INTE våldsam när han dricker.
Han har ALDRIG slagit mig, eller hotat mig, inte en enda gång på 33 år.
Jag har ALDRIG sett han hota min mor eller syster.

Han är faktiskt en hjälpsam och snäll människa som nu haft oturen att hamna i en djupt tragisk situation, som nog vem som helst av oss själva hade kunnat hamna i. De som känner mig vet hur mycket jag värderar rättvisa, hur hjälpsam jag är, och så vidare. Fundera på det och sen på vem som uppfostrat mig till det.

Jag hoppas att offrets familj ändå får kraft att gå vidare, jag vill dem absolut inget ont. Men jag hoppas att ni också förstår att jag inte vill förlora min far. Om jag verkligen trodde att han gjort detta i berott mod att döda honom, då hade jag föraktat min far, jag hade inte ens bemödat mig med att gå på rättegången. Men jag tror faktiskt på honom, han har aldrig ljugit för mig, och han har aldrig kunnat göra det. Vi läser varandra som en öppen bok. Jag tror inte heller min mor ljuger om detta och det har sannerligen inte varit lätt. Förhoppningsvis når vi en slags försoning någon dag, fast just nu känns det mest tungt.

Slutligen, de journalister som ljugit, er har jag inget som helst till övers för, fy fan för drägg som er, ni vet vilka ni är. De journalister som visserligen inte ljugit men vinklat det hårt, ja, låt gå för det. Det är väl förståeligt att ni vill sälja fler lösnummer och öka sensationen lite, jag tänker inte säga nåt mer om det. Så länge ni håller er till sanningen.
Och jag är glad att en av journalisterna faktiskt höll sitt ord, han höll sig till sanningen, även om det var vinklat och inte allt var med.

Det var allt för nu, jag tänker pusta ut och vila ut mig.
KRAM

[Edit:]

Nya saker jag kommit att tänka på. Enda stället på min fars skjorta som det fanns blod på var det stället där den borde ha blivit blottlagd då hans fleecetröja som var utanpå blev uppdragen över hans huvud. Detta stämmer alltså exakt med min fars version.

En till sak, blodfläckarna på hans fleecetröja fanns på båda sidor, men varför var de IDENTISKT utformade? Det såg ut precis som att det var för att de vikit ihop hans blodiga fleecetröja och fått en speglad kopia på den andra sidan. Teknikerna har alltså vid något tillfälle vikit ihop tröjan och vips så har man en blodfläck på båda sidorna.

Vilka mer missar har de gjort?

Vid björkallén hittade min mor en mobilladdare som låg på marken, hon gav det till en polis som kastade bort den åt sidan igen. Varför? Kunde inte detta stödja farsan version? Han har en minneslucka för hela den perioden, beror detta på misshandel efter vägen? En mobilladdare är ju inget som man bara lägger på marken efter vägen, detta tyder på att nåt hänt även här.

Exempelvis offrets rivsår, kan det ha berott på det besvärliga siktet på pistolen som min far vittnat om? Ännu en sak som följer min fars version.

Var hylsorna landar stämmer ju med min fars version eller menade teknikerna att min far stått i diskhon? Eller kanske inuti väggen?

Med tanke på missen om tröjan och allt annat slarv, kan det vara så att krutstänket man inte hittade kom bort på grund av samma anledning? Kanske man drog bort det när man drog av tröjan?

Glaset i vårt hem med sprit hade BARA offrets fingeravtryck och DNA, alltså har min far inte suttit och supit med honom som hävdas.

För att förklara resten krävs lite bakgrund.

Det var INTE normalt att han kom och söp med oss för att vi var livrädd för honom. Vi höll dörren låst och kom han så öppnade vi inte. Vid ett tillfälle såg min syster hur han sparkade vår katt medan vi hade låst in oss, den katten försvann, kanske dog den av skadorna nånstans i skogen men vi såg den aldrig mer. Att offret blev våldsam när han drack är välkänt, fråga någon som hållit någon av allmänningsfesterna i Jokkmokk under årens lopp. Det finns en anledning att jag personligen alrig umgicks med dottern som var i min egen ålder, jag var helt enkelt livrädd för hennes far.

Ett tillfälle kom offret till oss i fyllan med skotern. Kom in och daskade ned spritflaskan och skulle supa, nej det ville inte farsan. Men farsan tänkte att han borde få i sig mat iaf så han tar fram torrkött. På skärbrädan ligger även en kniv för att skära torrköttet med. Då blir offret vild, “Hotar du mig?”. Vilket det givetvis inte handlade om. Men sådan var han, han sökte alltid anledningar att känna sig hotad för att få bråka.

Det finns hur många vittnesmål som helst om liknande situationer, så att han sa att han kände sig hotad var snarare regel än undantag.

Varför jag skriver detta är för att det lät som om det var min farsa som misshandlat offret och inte tvärtom.

Min far hjälpte honom igång med en anställning. Det fanns att få bidrag då för att anställa folk. Han bad om att få det för att anställa offret men det ville inte arbetsförmedlingen gå med på av nån anledning. Så min far anställde honom ändå, utan att få det där bidraget. Det blev alltså mycket dyrare för min far men han ville ändå hjälpa. Han fick dessutom gratis bränsle, gratis reparation och underhåll, nya däck och motordelar. Han ertappades ett antal gånger med att vara berusad på arbetsplatsen. Varvid han en gång tog bilen och körde till ett av företagen som anlitade deras företag, stod där i fyllan och skrålade.

När företaget gick i konkurs ringde offret vår familj och hotade min far upprepade gånger, dygnet runt, alltså även på nätterna, för att inte lönen kom. Min far förklarade att han skulle få pengarna eftersom att det funkar så i en konkurs, det finns en slags lönegaranti som går in. Men min far fick enligt lag inte ta ut några pengar från företaget nu. Till slut slaktade offret en oxe och gav det som en betalning till ett ombud, och här gick det faktiskt att prata. Han förstod att det var som min far sa och det var inga problem med honom.

De fick så småningom sina pengar, farsan ordnar så att offret går med i facket osv.

Efter den här incidenten sprider offret ut ett rykte om min far att han sitter i fängelse. När min far kommer till en affär blir folk förvånade och undrar om han fått permission. Efter det här har offret aldrig släppt hotfullheten mot min far varje gång han blivit berusad. Vi tog beslutet att han aldrig får komma till oss onykter, och att vi aldrig skulle umgås med honom onykter.

Detta var självklart för vår familj.

I rättegången lurade åklagaren min mor genom att fråga “Såg du nåt som var underligt eller onormalt?”

Vad min mor trodde efterfrågades var om det kanske fanns nån grej i huset, om något flyttats eller om det kanske låg ett vapen där. Men åklagaren använde detta som att min mor inte tyckte det var konstigt att de satt där onyktra tillsammans. MEN, hade åklagaren frågat “Var det normalt att de satt onyktra tillsammans?” Hade hon ju givetvis sagt att, NEJ, det var inte normalt på nåt sätt. Det har till och med offrets dotter själv vittnat om, de drack aldrig tillsammans pga att det blev bråk då.

Perfektion

mind — Thu, 15 Mar 2012 10:12:21 +0000

Människor söker efter det perfekta.

Det perfekta livet, den perfekta drinken, den perfekta partnern, osv.

Men är det något jag lärt mig så är det att perfektion är en imperfekt idé. Visst, det funkar bra i programmering, till en viss gräns, ska det vara för perfekt tar det för lång tid och det blir aldrig färdigt. MEN, som filosofi i stort är den inte särskilt bra. Perfektion innebär stillestånd. Perfektion är en återvändsgränd som inte leder nånstans. Livet är en väg som går mellan kaos och ordning och då menar jag inte bara filosofiskt sett, utan även rent biologiskt sett. Evolutionen hade inte fungerat utan mutationer, en kaosartad förändring av status quo. Den hade inte heller fungerat utan ordning, DNA, som är en oerhört strukturerad och ordnad konstruktion. Men evolutionen har även gett upphov till en viss strävan efter perfektion, vi har mekanismer i cellerna som reparerar och behåller ordningen, en strävan efter perfektionen. Utan denna hade vi inte fungerat utan fått cancer miljoner gånger om innan vi hunnit bli vuxna, bland annat.

Om en varelse blivit så perfekt att inga skador i cellerna någonsin uppstod, den åldrades inte, osv, då hade den arten uppnått ett stillestånd. Den hade gått in i en återvändsgränd där den inte längre kan anpassa sig till en föränderlig omgivning, därför hade den dött ut om t.ex klimatet ändrats. Kanske har det någon gång funnits perfekta varelser i den bemärkelsen på vår planet, men de har i såna fall dött ut för längesen av just den anledningen.

Perfektion är perfekt ordning, det är också perfekt och fullständigt tråkigt. Det kan vara något att fundera över när man strävar efter det perfekta.

Dynamik

mind — Wed, 25 Jan 2012 07:06:29 +0000

Jag älskar dynamiska saker. Saker som man kan anpassa efter omständigheterna, saker som är smarta. Som adaptiv nogrannhet i ett flyttals library när man programmerar. Underbara saker som går att göra med det

För övrigt borde creepers farmas på sitt gunpowder.

HSP

mind — Wed, 11 Jan 2012 20:55:37 +0000

Highly sensitive person.

Det är ett begrepp som inte finns i Sverige än, läste om det och det stämmer in VÄLDIGT bra på mig. Lite skönt att läsa om det faktiskt, att det faktiskt finns ett begrepp på hur jag är och fungerar. Jag är den extroverta varianten.

Läs här: HSP

En forskare som scannat hjärnor på de med HSP och gjort jämförelser

En till föreläsare

Nu vet jag

mind — Sun, 01 Jan 2012 20:53:38 +0000

Nu vet jag vad det är jag känner på mig.

Gott nytt år!

mind — Sat, 31 Dec 2011 23:22:28 +0000

2011 började med att jag fick sparken, sen gick det utför. 2012 borde inte kunna bli sämre så det kan nog bara bli bättre faktiskt.
Det hände en bra sak under året dock.

Jag känner på mig någonting nu, starkt.

En bristande damm

mind — Wed, 28 Dec 2011 05:34:02 +0000

Jag har uppdämd kreativitet, den bubblar inom mig men får inte utlopp. Jag har sparat på den för länge nu, den gör mig rastlös, får mig att småskutta när jag går, att spela meningslösa spel om vartannat, gör att min mage ilar, mina ben sprattlar och mina fingrar kliar. Det är så många idéer som ligger och puttrar längst bort i min hjärna, i rummet där saker sparas tills vidare. Men rummet är inte tillräckligt stort, någonting måste ut. Snart snart, men inte än. Efter nyår blir jag pånyttfödd. Det är ett bra ord. Hur saker än går med allt som kan hända så är det sant. Jag känner lite fatalistisk över hela grejen, vad som än händer händer på nåt vis, men saker har ändrats rejält inom mig. Jag vet att jag brukar säga att jag inte tar skit, men från och med nu är det sant. Det är JAG som ska styra mitt liv, det är JAG som ska följa MINA drömmar. Åh ni kan döma, ni kan snacka skit, ni kan sucka, nedvärdera mig, skratta åt mig, hålla med mig eller till och med kanske älska mig. Det ändrar ingenting, nu är det mitt race som gäller och alla som försöker intala mig något annat kan högtidligen gå och skita ned sig. Jag ska följa mina drömmar och jag är medveten om att det kan skita sig, det ingår liksom i livet, men jag ska tamejfan försöka och det är mer än man kan säga om de flesta flytande döda fiskar här i världen.

Jag ska älska utan rädsla, utan att göra avkall på mig själv.

Jag ska skratta åt det komiska, även om allt annat är sorgligt.

Jag ska gråta när jag är sorgsen, utan att gräva ned mig och fastna i det.

Jag ska ställa upp för mina vänner, men inte glömma mig själv.

Det börjar rinna en tunn rännil genom sprickan i dammen, och den växer.
Jag SKA leva mina drömmar.

Positiv känsla

mind — Wed, 21 Dec 2011 21:38:17 +0000

Jag känner en lugn och skön positiv känsla inom mig nu, en känsla av att allt kommer att ordna sig. Även om jag är med om en hel del väldigt dramatiska saker i mitt liv, till och med livshotande i vissa fall. Men det är som helt ok ändå. Allt kommer att bli bra och det ger mig styrka, eller kanske är min styrka. Jag vet inte.

Förresten, är det någon där ute som har en begagnad generator till en Volvo att sälja mig? Jag måste meka lite.