Så, jag tog med mig datorn hit och tänkte sitta o dona lite, upptäckte att de har wifi här med. Mkt uppskattat =)

Såhär såg tårtan ut och sådär glad var jag idag =)

Spelar tydligen ingen roll hur trivial sak man säger eller gör, allt ska vridas till nåt sjukt/hemskt/ondskefullt. Kan det inte missuppfattas av misstag kan man anstränga sig för att missuppfatta det med flit. Enda jag gjorde var att inte tolerera skitsnack.

Nå, låter dem få sista ordet om det är så viktigt. Tänker inte försöka bemöta all skit längre. Ni vet vad jag tycker, ni vet vem jag är (förhoppningsvis). Bilda er en egen uppfattning säger jag.

Nu gör jag nåt mer produktivt och drar ut o springer istället.
Kram!

[Edit:]

Här kommer lite bilder från sjön jag sprang runt.

Mig veterligen har jag aldrig anklagat dig för att lägga dig i förhållandet med Z, eller har jag det? Kommer inte ihåg exakt för det börjar ju vara några år sedan men jag vet att jag aldrig har haft känslan av att det var ditt fel att det tog slut. Såvida du inte menar just då vid bastuincidenten? För då la du dig ju faktiskt i. Så pass mycket till och med att andra som satt där reagerade och bad dig sluta. Men jag tänker mest på i vardagsrummet.

Angående det som hände i bastun, ja, det var nåt som var seriöst fel. Mitt förhållande med Z var inte bra. Efter att Z kom tillbaka efter resan söderut hade jag inte fått en puss en gång. Bara syrliga kommentarer. Jag insåg att det var på väg att ta slut. Det var särskilt dåligt precis innan ni kom och jag behövde vara ensam då. Det blev inte bättre av att du satt utanför rummet och hånade mig. Ja, jag hörde varenda ord med egna öron. Det blev inte heller bättre av att du drog felaktiga slutsatser om precis allt. Inte heller blev det bättre av att vara sjukt ledsen, i en jobbig situation, där alla dömer en för saker som jag själv anser inte är helt korrekta. I en situation där jag hade behövt prata ut med henne ensam istället för att ha ett helt gäng där. Blir jag ledsen kan jag dra mig tillbaka. Eller konfrontera. Det beror lite på men det är ganska mänskligt och jag säger det igen, människor är inte datorer, sluta behandla dem som såna. Beteenden är inte alltid logiska, att jag gör en sak eller känner en sak betyder inte att jag är vare sig det ena eller det andra eller har en plan eller gud vet vad bara för att du tolkat det som så. Vilket du alltid gör, du är sjukt duktig på att feltolka människor och anta hur de tänker eller tycker. Sen kanske inte jag har helt klockrena signaler alla gånger men då kan man fråga om man undrar.

Men värst med allt det här är ju vad som kommer fram nu. Ni gick ju faktiskt och diskuterade en massa saker som inte en jävel tog upp med mig senare, i mitt eget jävla hus. Hur skulle du känna det om 10 pers kommer in efter du och Sofie bråkat och du drar dig undan och jag sitter där o hånflinar och skrattar om hur dataspelsberoende du är som vill vara ifred? Eller? HELA JÄVLA KVÄLLEN! Istället för att fråga om jag mådde dåligt gick du runt och raljerade över saker och hånade mig. Du kunde ha frågat “Hur mår du? Mår du bra?”. Undantaget M och Z:s mamma. Hon hade lite fel timing bara. Han tog upp en grej med mig senare. Men sen spelar han i en helt annan kategori vad gäller att vara schysst mot sina kompisar. Tror han har nåt som kallas samvete tydligen. Han var en av de få som inte betedde sig som ett jävla svin den kvällen. Men jag förlät er för det då, alla har sina dalar, ingen är perfekt.

Angående att jag tror på att människor kan vara synska. Vad tusan har det med nåt att göra? jag tror inte på alla de utspejsade synska människor och spåtanter vad det nu kan vara som finns där ute. 99.99% är båg. Jag tror inte på gud, men vissa av mina vänner gör det, jag dömer dom inte för det. Varför ska du döma mig? Och åter igen, vad har det med saken att göra?

Som jag sa till senaste tjejen jag dejtade, jag tyckte att ryktena lät överdrivna och tyckte inte att hon skulle lyssna på rykten. Var sur för att hon gjorde det. Men med tanke på att jag med egna öron hört dig snacka skit om ett dussintal gemensamma vänner i tid och otid OCH att du varit så gud förbannade ogin mot mig hela tiden de senaste åren så håller jag det inte som direkt osannolikt att du startat ett rykte. Även om det blivit förvrängt.

Varför tror du jag slutade berätta personliga saker för dig? Jo, jag var trött på att få det slängt i ansiktet på mig senare i ett socialt sammanhang. Ett exempel på det var ett problem jag hade som var väldigt intimt, som var ett riktigt problem som jag led av, men som du drog upp på VARENDA jävla fest inför alla människor som nåt slags kul skämt. Jag tyckte inte det var ett dugg kul men försökte hålla god min ändå. Det finns gott om andra exempel men jag tror det räcker för att belysa min poäng. Jag kunde inte säga saker till dig i förtroende.

Jag har aldrig trott att du har nån utarbetad plan för att sabba nåt fram tills nu. Jag har alltid gett dig benefit of the doubt, men nog tusan börjar man ju undra när du alltid lyckas lägga näsan i blöt på sämsta tänkbara sätt. Ärligt talat skiter jag i om du gjort det sömnen, resultatet blir detsamma.

Angående att Z fick skulden för allt, vad menar du med allt då? Visst var jag sur på henne för vissa saker, det mesta handlade om vad hon anklagade MIG för. Jag tar på mig saker jag vet jag gjort fel, men om ingen kan förklara vilka fel jag gjort utöver det och varför tänker jag inte ta på mig det. Du kommer inte ihåg vad du själv sa om henne? Du kanske borde fundera på det en stund och vad det egentligen är du har sagt och jag har sagt. För övrigt redde jag ut den biten med henne då, på sätt och vis i alla fall. Och du kan ju vara försiktig med definitionen på “allt”. Jag var väldigt klar med vilka misstag jag själv hade gjort och det stod jag för. Däremot vägrar jag stå för saker som jag inte gjort.

Angående svartsjuka, hur ska jag annars tolka ditt svar på bloggen? “Jag vet nog vad du tycker om Sofie, bah”. Jag trodde du menade att jag tyckte illa om henne, och sen svarar du “tvärtom”. Jaha, att jag tyckte för bra om henne tolkar jag det som då. Och det låter i mina öron som svartsjuka. Visst har jag tyckt bra om henne, men inte som mer än vän. Sen vet jag inte vad jag skulle ha sagt åt henne men jag är väldigt väldigt öppen av mig med mina tankar men det betyder inte att jag stöter på henne. Sen får du/ni tycka vad ni vill, jag vet ju själv vad jag känt. Jag hade ingen som helst tanke på vad dina motiv för nånting skulle vara annat än vad du själv sa. Min tanke fram tills du skrev det var att du låtit munnen babbla innan hjärnan tänkt färdigt som du brukar göra.

Angående om det du skriver om hur bra det är med Sofie. Ja, och? Du får ha hur bra förhållande du vill med Sofie, det bryr jag mig inte om. Det är ju bra om det funkar. Måste du skriva det för att styrka att du inte skulle vara svartsjuk? Jag vet inte, tolkar bara vad du själv skrev, annars har det inte direkt med nånting att göra.

Vad har ditt underbara jobb med nåt att göra? Och vad vet du om vad jag har för övriga irl-vänner. Inte ett skit skulle jag vilja påstå. Känner många som inte har facebook, många som inte alls lever i din och min “datavärld”.

Och angående mitt svammel som du tycker om att benämna det. Du hade ju faktiskt kunna be om nåt slags bevis. Många av mina historier jag berättar kan jag faktiskt bevisa. Även om vissa av dem låter otroliga. Men att du aldrig gjort det utan istället konstaterar att jag alltid svamlar kanske var en bättre lösning? Tycker det kan vara roligare att berätta om fantastiska/roliga eller sjuka saker man varit med om istället för att fokusera på att man varit o handlat. Men det är ju inte lika kul om du alltid antar att man ljuger.

Angående trojaner, ja, jag hittade trojaner, jag hittade även loggarna på min dator av allt som skrivits, kan hända jag även har kvar en kopia av dem. Jag lyckades aldrig få reda på var de kom ifrån. Så vad är din poäng? Var det konstigt att jag försökte luska ut var det kom ifrån eller var jag paranoid då?

Och nej du retar inte upp mig mer än du redan gjort. Jag tror det är du som inte förstår att det som hände nu sist var droppen som rann över bägaren. Och Ipredator, jaha? Vad har det med mig att göra? Visste inte att hon använde det men vill hon använda det är det väl upp till henne. Men om det är nån tröst för dig så tror jag att det är hennes brorsa som installerat allt på hennes dator åt henne. Hon är inte lika datanördiga som oss. För övrigt en jävligt bra tjänst om man vill slippa upphovsrättsmaffian när man tankar hem film o musik.

Det som fortfarande inte verkar ha gått fram till dig dock är att du faktiskt snackar jävligt mycket skit om alla. Är du ens medveten om det själv? Det är ju det som är grundproblemet, inte allt annat dravel som du hakat upp dig på. Och det är ju inte bara denna senaste incident, och inte bara om mig. Det bara råkar vara så att jag är en som fått nog nu.

I had a dream/nightmare about nuclear war. Have not had these kinds of dreams in a long time. Major cities getting nuked by ships loaded with them, sailing into harbour and setting them off. At least some missiles as well, but thats not really important. It is this impending feeling of doom and disaster in the dream. I was in a large city, I recognized it. I survived but just barely, because I was in the outer zone of the blast. And the feeling afterwards that nothing is ever going to be the same again.

But I am past the worst part now, and is slowly getting better. Cheers!

Why I am pointing this out is because I have been getting criticism of being racist because I have argued against Islam. Newsflash, it’s a religion, not a race. I’m not a fan of Christianity either but I still have friends who are religious though. Which should point out that I’m not hateful against religious people. As little as I would be hateful against people with cancer. Though in this case, it’s a cancer of the mind.

A trend today is that religion is getting more and more power worldwide, and now even strives for installing blasphemy laws in various countrys. Meaning, if they manage to pass these laws, we can no longer argue against religion without risking being criminal.

I am being accused of being intolerant of religion. Okay, that is an interesting approach. What do you think religion is to other people? To me? Intolerant? Nooooo, surely you must be joking. Well, of course I am intolerant against such blatant lies that have so many horrible consequences. Do you know what else I am intolerant against? I’m intolerant against racism, sexism, violence, war, lies, corruption, etc. In other words, everything that religion promotes.

This man here put it quite well, please check him out: