Min flickvän råkade ut för en bilolycka i förrgår. Hon tappade kontrollen över bilen i det dåliga väglaget och voltade, för att slutligen stanna på taket. Hon klarade sig lyckligtvis relativt oskadd, en bula, lite ont i nacken och små skärsår på händerna efter det krossade glaset hon kröp ut på. Förhoppningsvis har hon inte råkat ut för whiplash-skada men det märker man först efter ett tag, ca 2 veckor säger doktorerna. Röntgen visade inte heller några skador på skelettet eller övrigt. Så, tack och lov för det, hon hade en himla tur att hon klarade sig, sladden började precis före ett möte och hon voltade efter mötet, det är inte svårt att tänka sig vad som hade hänt om hon voltat före mötet.
Så här såg min bil ut efter denna incident, men det är värdsliga ting, bilar går att ersätta.
Bilen blir skrotad eftersom det inte går att reparera den, åtminstone inte billigt, den har blivit ramsned och har bucklor i princip överallt, samt så är taket nedtryckt.
Nyåret har varit ganska bra med undantag för en sak. På vägen hem körde jag på en hund.
Situationen var denna:
Jag kör hemåt i 40-50 km i timmen på huvudled genom Jokkmokk. Strax ovanför övre kiosken ser jag 2 fulla tjejer på vänster sida av vägen, min uppmärksamhet är fäst där ifall att de får för sig att gå ut på vägen, de gör de inte, istället kommer en hund ut bakom snökarmen på höger sida. Reaktionstiden blir därför extremt kort. Jag hinner gira till vänster och sakta in lite, hunden tar i höger sida på bilen, alltså inte i fronten utan på sidan eftersom bilen blir sneställd. Jag vet inte hur mycket jag hunnit sakta ned till då det tog. Jag blir skärrad, stannar bilen och går ut. De två tjejerna är mycket upprörda och arga och tycker att jag ungefär är den största idioten som går i ett par skor. Jag säger att jag är ledsen och att jag inte hann reagera samtidigt som jag går mot hunden som sprungit iväg en bit och sitter med några människor som håller i den. De 2 fulla tjejerna som är mycket upprörda säger att de ska knäcka mitt näsben. Det enda jag får ur mig är “Rör ni mig så polisanmäler jag” skärrad som jag är. Jag var mest bekymrad om hunden, jag är en stor djurvän och är givetvis väldigt orolig för hunden. Väl framme vid hunden så verkar den vara ok, den ser mest lite rädd ut men den har inga sår, verkar inte ha ont. De som håller i den släpper iväg den och jag ser att den inte haltar.
De 2 fulla tjejerna skriker på men jag lyssnar inte utan pratar istället med en kvinna som jag får uppfattningen är mamma till någon av de som är där, kanske nån av tjejerna, kanske nån av de andra. Det gick lite bättre, hon var lugn och sansad så jag berättade vem jag var och förklarade vad som hänt. Hon tyckte det var deras fel som lät hunden springa lös, och jag tyckte det var mitt fel som hade brustit i uppmärksamheten. Förhoppningsvis är hunden ok, men jag är ändå orolig.
