Jag ser hela tiden i ögonvrån en katt komma fram till mig. Varje gång jag vänder mig dit är det ingenting där. Jag trodde det var Zelda först som lyckades gömma sig innan jag vände huvudet dit men jag var med om det i Skabram också. Det känns i alla fall inte det minsta läskigt, mest som “Hej, vad gör du? Får jag vara med?”
Världens sammanträffande.
Jag grubblade på en deja vù jag hade och inser att det då slog in en spådom jag fått för massor med år sedan. Inte nog med det, då jag kommer hem frågar jag farsan om han kommer ihåg Bengt, som spågubben heter och farsan berättar att Bengt precis ringt och ville komma upp till marknaden, vi har typ inte pratat med honom på många år.
Nu tror jag iofs inte på sammanträffanden, jag tror på Einstein som sa att gud kastar inte tärning. Nu tror jag ju iofs inte på gud, inte i religionernas bemärkning iaf, dock tror jag på något, svårdefinierat, typ ödet eller en kraft men inte riktigt. Jag måste snöa in mig på filosofi och holism i några timmar för att förklara och det orkar jag inte nu 
.
Piece of The Mind is proudly powered by WordPress and Blue Memories by iqwolf.
Entries (RSS) and Comments (RSS).
