Piece of The Mind » djur

Katten i �gonvr�n

mind — Fri, 03 Apr 2009 22:15:54 +0000

Jag ser hela tiden i �gonvr�n en katt komma fram till mig. Varje g�ng jag v�nder mig dit �r det ingenting d�r. Jag trodde det var Zelda f�rst som lyckades g�mma sig innan jag v�nde huvudet dit men jag var med om det i Skabram ocks�. Det k�nns i alla fall inte det minsta l�skigt, mest som “Hej, vad g�r du? F�r jag vara med?”

Allhelgona

mind — Sat, 01 Nov 2008 18:27:35 +0000

�n s� l�nge har det varit en lugn allhelgona. Jag har bes�kt gravarna och satt upp lite lyktor och blommor. Sk�nkt en tanke till de som ligger d�r. Jag tycker visserligen det �r ganska skoj att kl� ut mig och hela den biten men tycker �nd� det k�nns lite fel med denna importerade h�gtid. Jag t�nker i alla fall inte �ndra p� v�r tradition att t�nda p� gravarna.

Det har med andra ord varit lugnt. Jag, Henka och Sofie s�g en gammal skr�ckfilmsklassiker, Rosemarys Baby. Sk�nt att se en film d�r man faktiskt bygger upp st�mningen. Jag har fortfarande inget internet i Kalix annat �n p� jobbet. Jag har f�tt nya arbetsskor. Vi har speciella ESD-skor p� oss f�r att inte bygga upp statisk elektricitet som kan ha s�nder k�nslig elektronik. De gamla var h�rda och k�ndes som tr�skor. De flesta som k�nner mig vet att jag avskyr tr�skor. De nya var mjuka och bekv�ma, med bra passform. Klart b�ttre.

Sen �r det en massa sm�saker som h�nt den senaste m�naden eller tv� som jag gl�mt bort att skriva om. Bilolyckor jag sett p� v�garna. Diverse djur som jag n�stan k�rt p�, det har sprungit upp �lgar 3 ggr framf�r bilen de senaste 2 m�naderna, f�r att inte snacka om r�var, en r�v har sprungit ut framf�r bilen n�stan varje resa mellan Kalix och Vuollerim, det blir kring 12 g�nger!!! hittills. Jag har aldrig k�rt p� n�gon r�v �n men med tanke p� alla d�da r�var som ligger l�ngs v�gen �r det nog bara en tidsfr�ga.

Telia br�kar med min hyrsev�rd. Ist�llet f�r att han fick det han best�llde blev han av med det han hade och fick en massa r�kningar, sen fick han fel telefonnummer. Varf�r �r jag inte f�rv�nad =)

P� jobbet �r det grymt skoj. G�r nya saker hela tiden och l�r mig mycket, men det har b�rjat trappa ned lite nu, kanske dags att ta tag i n�n helt ny krets att l�ra sig snart hoppas jag. Det k�nns som jag b�rjar ha ganska bra koll p� radiokretsen och PIC:en nu.

Hackspett

mind — Thu, 01 May 2008 10:31:16 +0000

Jag s�g denna lilla (stora) krabat i v�r lyktstolpe. Den var inte det minsta skygg heller.

Tveksam b�rjan p� det nya �ret.

mind — Tue, 01 Jan 2008 00:44:38 +0000

Ny�ret har varit ganska bra med undantag f�r en sak. P� v�gen hem k�rde jag p� en hund.

Situationen var denna:

Jag k�r hem�t i 40-50 km i timmen p� huvudled genom Jokkmokk. Strax ovanf�r �vre kiosken ser jag 2 fulla tjejer p� v�nster sida av v�gen, min uppm�rksamhet �r f�st d�r ifall att de f�r f�r sig att g� ut p� v�gen, de g�r de inte, ist�llet kommer en hund ut bakom sn�karmen p� h�ger sida. Reaktionstiden blir d�rf�r extremt kort. Jag hinner gira till v�nster och sakta in lite, hunden tar i h�ger sida p� bilen, allts� inte i fronten utan p� sidan eftersom bilen blir snest�lld. Jag vet inte hur mycket jag hunnit sakta ned till d� det tog. Jag blir sk�rrad, stannar bilen och g�r ut. De tv� tjejerna �r mycket uppr�rda och arga och tycker att jag ungef�r �r den st�rsta idioten som g�r i ett par skor. Jag s�ger att jag �r ledsen och att jag inte hann reagera samtidigt som jag g�r mot hunden som sprungit iv�g en bit och sitter med n�gra m�nniskor som h�ller i den. De 2 fulla tjejerna som �r mycket uppr�rda s�ger att de ska kn�cka mitt n�sben. Det enda jag f�r ur mig �r “R�r ni mig s� polisanm�ler jag” sk�rrad som jag �r. Jag var mest bekymrad om hunden, jag �r en stor djurv�n och �r givetvis v�ldigt orolig f�r hunden. V�l framme vid hunden s� verkar den vara ok, den ser mest lite r�dd ut men den har inga s�r, verkar inte ha ont. De som h�ller i den sl�pper iv�g den och jag ser att den inte haltar.

De 2 fulla tjejerna skriker p� men jag lyssnar inte utan pratar ist�llet med en kvinna som jag f�r uppfattningen �r mamma till n�gon av de som �r d�r, kanske n�n av tjejerna, kanske n�n av de andra. Det gick lite b�ttre, hon var lugn och sansad s� jag ber�ttade vem jag var och f�rklarade vad som h�nt. Hon tyckte det var deras fel som l�t hunden springa l�s, och jag tyckte det var mitt fel som hade brustit i uppm�rksamheten. F�rhoppningsvis �r hunden ok, men jag �r �nd� orolig.