Kolla in detta: http://www.ted.com/index.php/talks/view/id/247
Det är en helt klart sevärd liten filmsnutt med en kille som berättar om vår nya informationsålder på ett sätt som en del kanske inte har tänkt på. Ni som inte förstår vår generation (och en del upplysta människor från de äldre generationerna) och varför vi fungerar som vi gör borde se denna för att få lite perspektiv på saker och ting.
Tack Styrbjörn för länken!
Jag har klurat länge på AI i olika former.
Min nuvarande tankekedja började med chatbottar i stil med MegaHAL. MegaHAL är alltså ett program som man kan chatta med, ungefär som man pratar på IRC. Man skriver in text och när man skrivit svarar MegaHAL. MegaHAL lär sig av vad man skrivit och utvecklas, i början kan inte MegaHAL svara nåt annat än det inbyggda hårdkodade svaret för när den inte har lärt sig nog mycket än. Efter ett tag börjar dock programmet spotta ur sig svar, i början ganska trevande saker som är i princip samma sak som man skrev in till att börja med. Om man är ihärdig och fortsätter prata med MegaHAL så kommer den svara med allt mänskligare svar och efter ett tag kan det bli svårt att förstå att detta inte är en person. Dock blir MegaHAL lätt psykotisk efter ett tag, och jag använder “lätt” här i ordets vidaste bemärkelse. MegaHAL har även en tendens att lyckas förolämpa personer som pratar med den grovt. Förutsatt att de inte förstår att det är ett program förstås. Förolämpningar riktade mot MegaHAL vänds snabbt till extremt passande motförolämpningar.
Ett exempel på vad MegaHAL kan säga:
“Cows fly like clouds but they are never completely succesful.”
Underbart filosofiskt. Men i slutändan är det bara ett program, MegaHAL förstår inte ett dugg av vad den säger och den mesta betydelsen och innebörden av det den säger är vår mänskliga förmåga att personifiera svaren, vår förmåga att sätta mänskliga egenskaper på det som inte är mänskligt och vår förmåga att se mönster där inte finns några. MegaHAL spottar ofta ur sig totalt nonsens också men det är dock underhållande tack vare de guldkorn den spottar ur sig ibland i form av klockrena visdomar med en gnutta humor.
MegaHAL bygger på en ganska enkel princip, kommer ni ihåg de där listorna man gjorde i skolan med en mängd olika ord på olika papper? Man satte alla ord av samma ordklass på ett papper, andra ord av en annan ordklass på ett annat papper, osv. Sen kunde man lappa ihop galna meningar genom att välja slumpmässiga ord från varje papper. MegaHAL fungerar ungefär efter samma princip, den lär sig statistiskt sett vilka ord som brukar komma efter varandra när man skriver saker till den, sedan slumpar den fram meningar med hjälp av detta, flera hundratals meningar faktiskt, sedan väljer den en mening som har nyckelord med mest information och den mening som är mest överraskande (se MegaHAL-länken för mer information och en matematisk modell som beskriver detta). Det spelar ingen roll vilket språk man använder till MegaHAL (såvida den använder vårt alfabet alltså, jag vet inte hur det fungerar med kinesiska eller japanska) den “lär” sig alla.
Denna tanke ledde mig vidare till Neurala nätverk. Min ursprungliga tanke var att hitta ett sätt att träna neurala nätverk att göra något liknande, att få ett något mer naturligt “tal” från en chatbot. Jag har vänt och vridit detta på alla sätt jag kan och min slutsats är att det inte går att göra såvida inte programmet faktiskt förstår vad den pratar om. Inte nog med det, den måste kunna det på ett plastiskt sätt, alltså, ingen kunskap den har får vara huggen i sten, den måste kunna utöka sina begrepp, vidga dem, inskränka dem. Den måste lära sig koncept. Den måste lära sig att luft kan man andas, att saker som färdas genom luften flyger, såvida de inte faller, men båda färdas dock genom luften, att det finns saker som tar upp plats, har massa, eller inte, som t.ex tankar. Att tankar också är ett verb, att man tankar bilen. Som ni ser, det blir mycket komplext att göra en sådan sak som vi tar för givet. Men hur ska man lära ett program koncept?
Kan man hårdkoda in dem? Dvs i förväg lära ett program att det finns luft, en planet, yttre rymden, atomer, tankar, osv och sedan låta den gruppera in framtida koncept den lär sig i relation till dessa? Ja, kanske men tänk efter hur mycket det finns att lära den, det blir ett omöjligt jobb. Ta bara en sådan sak som generaliseringar, saker vi tar för givet, saker vi bara har lärt oss genom erfarenhet. “Common sense”. Ok, så man måste alltså låta programmet få erfarenhet genom att lära sig, träna. För att förstå vårt sätt att tänka måste den förstå våra erfarenheter och därmed rimligen växa upp som oss, någorlunda i alla fall.
(Credit: University of Wisconsin)
Så, för att få ett program som kan prata som oss måste den förstå vad den säger, för att förstå vad den säger måste den vara intelligent på riktigt och lära sig av erfarenheter som oss. Man måste alltså bygga en robot åt programmet som den får “leva” i. En kropp åt själen så att säga.
Nåja, att bygga en robot är ingen liten uppgift. Ta bara uppgiften att bygga en hand som fungerar lika bra som våra händer. Denna hand kommer inte ens i närheten, men den är en början:
Ja, det är ingen liten uppgift, att bygga en robot. Det är så man baxnar. Men det finns en annan möjlighet. Simulera en värld med en simulerad robot i, låt programmet tro att den är i en riktig värld. Men frågan är förstås, vad är svårast, simulera en värld eller bygga en robot?
Jag har i alla fall vissa ideér om hur man kan börja lära neurala nätverk koncept och problemlösning på ett sätt som kan få dem att faktiskt lösa nya problem och nya frågeställningar, kanske en dag till och med forska. Men det krävs fortfarande mycket att bena ut och väldigt mycket mer finslipande innan jag kan göra något som ens liknar någonting i praktiken. Kanske kan jag få till något enkelt för exempelvis dataspel, “smarta” datorspelare i en rollspelsvärld som lär sig, utvecklas och har intriger inom den värld de är definierade. För att inte tala om att det krävs en kraftfull dator. En MYCKET kraftfull dator.
Syverne till sist får man fråga sig hur mänsklig man vill göra detta program och hur höga krav man har. Själv ser jag hela tiden saker som kan förbättras med allting, även om jag är nöjd med dem. Kanske ska man nöja sig med nästan mänskliga program, dock kan dessa bli kusliga och/eller farliga beroende på hur mycket kontroll man ger dem. Man kanske måste ge upp tanken på att ens ha dem mänskliga, kanske kan man få dem intelligenta men omänskliga. Just nu verkar både att bygga en robot eller att simulera en värld som ganska oöverstigliga hinder. 
Se denna film: http://www.youtube.com/watch?v=W1czBcnX1Ww
Det är en mycket imponerande filmsnutt som visar en fyrbent robot som går väldigt organiskt, inte nog med det, den håller balansen och snubblar och halkar till och med som t.ex en hund skulle göra. Vid ett tillfälle halkar den på en isfläck och återfår balansen på ett sätt som är så kusligt likt en hund att jag får kalla kårar på ryggen av välbehag. Imponerande.
Jag sitter och debuggar lite threading här och vad hittar jag:
Jo, att threading är buggigt under windows om man debuggar. Doh! det gör det ju verkligen lätt att hitta de verkliga buggarna om själva debuggningen gör att det buggar ur under Windows. Alltså miiiiiiiicrosooooooooooooft!!!!!!!!!!
Jag skriver detta på en Mac i Luleå. Den har senaste Leopard installerad. Snyggt, stilrent, skönt, det är de första tre intrycken. Återkommer med mer info om jag hinner testa mer.
Följande dialoger är ett bra exempel på vad jag inte gillar med Windows interface:
Denna dyker upp precis när man installerat uppdateringar. Sker det automatiskt kommer denna upp när man minst anar det.
Den efterföljs av denna irriterande dialog där frasen “Starta om senare” betyder “Stör mig om det stup i kvarten tills jag blir galen eller råkar starta om av misstag”
Vad är problemet med den? JO, nämligen att om man har på automatiska uppdateringar och denna dialog dyker upp då man gör något viktigt så kanske man vill vänta en stund med att starta om datorn. Så då trycker man på stäng eller Starta om senare. Men Microsoft litar givetvis inte på att man självmant startar om datorn när man är färdig med det man gör så de ploppar fram dialogen igen och igen och igen och igen och igen… tills man råkar trycka enter precis då den kommer upp av en slump eller att dialogen faktiskt sabbar det man håller på med. Om inte sabbar den det man håller på med om man råkar starta om. Det roliga är om det här händer så timat att man inte hinner se dialogen första gången utan datorn bara startas om helt plötsligt mitt i det man håller på med nåt.
Igår fick Vidde denna dialog. Hon hade Sims igång. Hon ville alt-tabba in i Sims för att spara innan hon startade om datorn. Nu går Sims lite trögt på hennes dator när hon vill alt-tabba in i det så det tar en stund att komma in i det. Det tillät inte denna dialog eftersom den stal fokus och avbröt in-tabbningen till Sims.
Sitter du och kollar på film? Inga problem, denna dialog kommer garanterat sabba filmupplevelsen. Antingen får du starta om datorn mitt i filmen eller så får du upp denna dialog stup i kvarten under hela filmen.
Sitter du och programmerar? Då kan du vara glad över vetskapen att denna förr eller senare kommer ploppa fram precis när du minst anar det då du skriver kod. Givetvis kommer du trycka på nån tangent som då accepterar att du startar om datorn och den senaste jobbiga rutinen du precis hade klurat ut och skrivit ned försvann i omstarten.
Skriver du blogginlägg? Samma problem som när man programmerar, när du minst anar det kommer Microsoft i sin oändliga visdom att snuva dig på ditt senaste välskrivna inlägg.
Summa summarum, den här dialogen är idiotisk.
[Edit:]
Oh, tackar henka. Jag hittade detta på sidan du länkade till:
registry: HKEY_LOCAL_MACHINE\SOFTWARE\Policies\Microsoft\Windows\WindowsUpdate\AU
RebootRelaunchTimeout Reg_DWORD
Range=n; where n=time in minutes (1-1440).
Time between prompting again for a scheduled restart.RebootRelaunchTimeoutEnabled Reg_DWORD
Range = 0|1
1 = Enable RebootRelaunchTimeout.
0 = Disable custom RebootRelaunchTimeout(use default value of 10 minutes).
Det kanske fungerar, det vore perfekt i såna fall, bara ställa upp tiden till så länge man vill ha den till upp till 24 timmar.
Nu är det bekräftat. Microsoft är onda. De är riktiga ärkeskitstövlar. Det är inte bara en fördom.
För mig har det aldrig varit något tvivel om den saken men det kan vara svårt att övertyga andra människor om den saken. Nu kanske ögonen har öppnats för några fler sedan den senaste incidenten då Microsoft köpte röster för att vinna en omröstning om en dokumentstandard. Extra marknadsbidrag lovades till de företag som röstade ja.
Läs och gråt.
Jag kan på en gång säga att den dagen det formatet kommer finnas på myndigheters sidor så ska jag begära att de skickar det i pappersform via vanlig post istället, med motiveringen att jag inte vill köpa dyra officeprogram för att kunna läsa myndigheters skrivelser. ALLA som håller med borde göra detsamma eftersom detta handlar om demokrati. Det ska inte kosta en massa för att få ut dokument från sin myndighet, åtminstone inte onödigt mycket när man hade kunnat välja ett tekniskt överlägset och dessutom helt gratis format. OOXML är ett trasigt format när det gäller den kvalitetsnivå man bör nå upp till för att bli ISO- standard.
Microsoft har tänkt sig att de ska få royalties av Open Source rörelsen.
– Det handlar inte om ett tillfälligt intrång som görs i okunskap, utan om ett enormt stort antal patent som det regelmässigt görs intrång på, säger Horacio Gutierrez till Forbes.
Det gäller 235 st Microsoftpatent.
Nåja, problemet här är för det första att man överhuvudtaget får ta mjukvarupatent, det borde ha samma ställning som matematiska formler, för det andra så är det att patenten är så luddiga, så ogrundade och så till den milda grad baserade på redan existerande lösningar att det snarare är omöjligt att INTE bryta mot dem, även om man försöker undvika. En uppskattning jag gör är att om man vill utveckla ett program, vilket som helst, som privatperson och inte vill bryta mot patent, då får man spendera 95% av tiden med att undersöka detta, om inte mer. Resterande tid går åt själva utvecklingen. Med största sannolikhet så är dessa lösningar som finns i Linux gjorda redan innan microsoft tagit patent på dem. Att ge sig på Open Source är så lågt, det är som att ge sig på röda korset och kräva pengar av dem. De här människorna som har utvecklad Open Source har ju gjort jobbet gratis. På sin egen fritid. Dom ger man sig på.
Men denna gång har de bitit sig själva i foten. Så mycket “bad will” som detta genererar lär knappast vara värt det i längden. Fler och fler väljer bort Microsofts lösningar för gratis och öppna alternativ såsom Ubuntu Linux och Open Office.
Varför har de då gjort detta?
Kort sagt kallar man det för FUD. FUD står för Fear, Uncertainty and Doubt. Man vill helt enkelt skapa en känsla och atmosfär över Linux att det är nog bäst att inte vara inblandad (eller använda det), annars kanske man blir stämd. Alternativet blir då underförstått Microsofts lösningar.
Det intressanta här är att Microsoft inte vill visa exakt vilka patent det gäller eller hur koden ser ut, vilket är ett av kännetecknen på att det är FUD. Tänk dig själv, din granne anklagar dig för nåt och kräver ersättning men vägrar berätta exakt vad du nu har gjort för fel. Ungefär så. I mjukvarupatents sammanhang så är det mindre än 10% som visar sig vara giltiga när de väl kommer till en rättegång, detta vet Microsoft och det är mest troligt därför som de vägrar visa exakt vad patenten handlar om. De vet att deras patent är värt mycket mer när de är mörkade och det ligger ett vagt hot över Linux.
Det är inte första gången som Linux vart i blåsväder, lyckligtvis är Linux stabilt. Förra gången var det SCO som försökte sänka Linux, lite i efterhand kom det fram att SCO i sin tur fick sina pengar från Microsoft för att driva denna kampanj. SCO:s anklagelser visade sig dock helt sakna substans och allt eftersom tiden gick rann det ut mer och mer i sanden. SCO framstod mest som skräniga gapiga lögnare (vilket dom var).
Såhär ser min desktop ut, 1280*1024:
Det är gode stökigt just nu med en massa ikoner överallt och genvägar. Funderar på att städa upp det lite.
Själva bilden jag har som bakgrund har jag själv ritat på papper och scannat in samt photoshoppat lite för att snygga till artifakter och annat skräp som blev vid scanningen, samt förstärkt färgerna och linjerna då scannern inte var världens bästa.
Piece of The Mind is proudly powered by WordPress and Blue Memories by iqwolf.
Entries (RSS) and Comments (RSS).
