Norrsken
Stjärnstilla vid stranden poeten står
I natten känslornas värld han når
En glädje över denna beröring
i själens ensamma vrår
Förhoppning om känslans förmedling
över tiden och rummet når
I natten Gaia spelar sin tysta melodi
över himlen det färdas en hemlig symfoni
En vördnad inför livets flyktiga dans
nästan som om den inte fanns
I eoners tid skiftat i färgen
I oändlig upprepning beständig som bergen