Kärleken är död

Jag har gett upp mitt hopp om kärlek. Det är en fin tanke såklart. Efter 34 år kan jag inte dra nån annan slutsats än att om någon säger sig ha känslor för mig eller visar tecken på det så är det endast för att vinna nåt på det själv eller för att såra mig eller manipulera mig.

Om världen pratar om kärlek så är det någon slags saga som folk pratar om, jag har inte någon sådan erfarenhet. Prova, kom och säg att du är kär i mig och du får en smäll på käften. Tänker inte bli pissad på, manipulerad, huggen i ryggen och sårad längre. Jag tänker inte matas med lögner och må piss därför att någon som jag litat på med hela min själ än en gång trampar sönder mitt inre på grund av påhittade anledningar och bortförklaringar. Jag tänker inte satsa energi på att vara mitt bästa jag, lära känna någon om det än en gång ska visa sig vara en fasad för att kunna sparka ned mig i en avgrund då det tillfället visar sig. Jag tänker inte bli pressad att vara en annan person för att passa någon annan.

This entry was posted in Personligt. Bookmark the permalink.

2 Responses to Kärleken är död

  1. Jennifer says:

    Jag blir så ledsen när jag ser det här.

    Det hade varit så lätt att säga att du överreagerar eller att du ska rycka upp dig. Eller att det på nåt sätt är ditt fel och att du får skylla dig själv eller inte vara på nåt visst sätt.

    Men det kan jag inte göra för jag vet vad du varit igenom. Jag har sett en hel del saker med egna ögon och du har verkligen råkat ut för helt vidriga saker. Det är inte bara att kärleken går i kras utan det är människor som jag måste säga har försökt att såra dig och gjort det med flit. I alla fall av det jag sett och det är en hel del. Jag kan inte förklara det på nåt annat vis. De har inte bara sårat dig utan de har gjort det på sätt som skulle knäcka de flesta människor permanent. Utstuderat och riktigt överjävligt. Men du har kämpat på. År efter år genom alla besvikelser och svek och lögner och all skit. Du har fått bära hundhuvudet för saker du inte gjort, skammen för saker du inte förtjänat och skulden för missförstånd och saker du inte avsett.

    Men snälla snälla ge inte upp. Jag vet att det en vacker dag kommer att komma en fin kärlek till dig. Vad är det här för värld om det inte gjorde det? Utan att överdriva så är du den finaste människa jag vet. Jag känner ingen som förtjänar kärlek så mycket som dig men samtidigt fått så lite. Jag känner ingen som har varit så ensam som dig men förtjänat lycka så mycket. Du gör allt för dina vänner och dina kära. Du är lätt att ha och göra med och är en positiv person. Du hittar alltid lösningar på problemen och i relationer så jag måste säga att alla de som det har skitit sig med genom åren, det är inte ditt fel. Det är inte det! Jag vet personligen hur bra du är på att reda ut saker, hitta vinklarna och få bort missförstånden. Anledningen att det inte har funkat är de andras fel, det är faktiskt så. De har inte velat reda ut missförstånden, de har inte velat ha det på det viset utan de har faktiskt velat såra dig och agerat därefter. Jag är säker på att de som inte känner dig bättre kommer tro att det är ditt eget fel, säkert till och med skriva till dig att du måste sluta vara si eller så, eller att det är klart att det inte funkar när vissa saker är på nåt vis. Jamen låt dem tro det då. Sånt snack är bullshit, du är inte som andra du är unik och de lösningarna är för problem som folk brukar ha men du har inte de problemen även om det kan se ut som det om man inte vet bättre. Jag vet bättre. Så snälla ta inte den bördan. Jag har sett det så många gånger och jag vet inte hur jag ska förklara det annat än otur. Men man kan inte ha otur jämt även om 34 år är en lång tid att ha det. Det vänder.

    Minns du när vi satt på bron den där sommarnatten i Umeå och pratade? Alla filosofier vi hade om universum och jag minns att jag tänkte “Den här killen är helt unik”. Och jag hade rätt. När vi gick hem till mig sen och myste och pratade minns jag att jag blev rädd. Inte för dig men för att jag inte var nog bra för dig. Efter vi legat med varandra tänkte jag att du var den mest perfekta kille jag någonsin träffat. Jag tycker fortfarande det. Men efter den natten lärde jag mig något. Med dig vågade jag inte chansa på att såra dig genom att fortsätta innan jag fått mer känslor. Du var för fin, det skulle göra för ont i mig. Det var därför det inte blev nåt mer. I efterhand kan jag ångra mig när jag tänker tillbaka på det men ändå, jag har mitt liv nu och är rätt nöjd i det. Jag är kär i min man men jag vill ändå att du ska veta hur höga mina tankar om dig är. Jag tror att det var värt det också, jag har fått behålla dig som vän utan att såra dig och vi pratade ut om allt (såklart, eftersom det är du). Jag är tacksam för det.

    Så snälla ge inte upp på kärleken, det är en stor del av den du är och det gör mig sorgsen att världen gjort dig så ont. De som sårat dig så måste ha varit blinda och rädda. Jag vet att många av dem var elaka. Jag tror att en anledning att det blivit som det är kan vara för att du är så extremt intelligent. De förstår dig helt enkelt inte och missbedömer dina handlingar som att de har andra avsikter (helt enkelt därför att andra människor skulle agerat så). Men jag vet hur du lider i det tysta och gör rätt så ridderliga saker utan att andra ens får veta det. Och nu säger jag det rakt ut, du har ju till och med räddat livet på människor utan berätta det för dem. Jag förstår inte hur du tyst kan tiga och ta emot skit från samma personer du räddat medan dom snackar skit om dig. Jag minns bilolyckan som var på väg att hända. Jag minns drunkningstillbudet och alkoholförgiftningen. Jag minns alla de andra sakerna. Du gör ridderliga saker. En gång sa du att du önskade att du kunde vara en bättre människa. Men du är en bättre människa Micke! Det är jag som ser upp till dig och får mig att känna att jag har en förebild att sträva efter. Ingen är felfri, klart att du gör misstag ibland som andra men du dömer dig själv så hårt. Du erkänner ju dina misstag och växer. Inte alla gör det. Väldigt få faktiskt.

    Ge inte upp på dig själv eller kärleken. Den kommer. Sluta inte vara den fantastiska person du är!

    Mycket kärlek!

  2. Sara says:

    Vad fint skrivet. Kunde inte ha sagt det bättre själv. Måste bara säga att jag blir glad av att det finns en sån här person i min brors liv.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *