Fjärilar

Att jaga lycka i livet är som att jaga fjärilar. De är svåra att fånga och lyckas man få tag i nån så dödar man den mest troligt bara. Ibland kommer lyckan till en, precis som fjärilar (Ja det är mina händer på bilden). Det är fantastiskt så länge det varar och ibland kan man tro att det var en dröm när det tar slut. Jag tar livet med tillförsikt och kärlek nu. Men jag har inte blivit mesig. Ibland måste man säga ifrån på skarpen när något bara är alldeles fördjävligt. Det har jag gjort. Ibland är det inte fjärilar som landar på ens händer, ibland är det broms eller annan ohyra. Jag tänker inte tolerera blodsugare längre. De som aldrig ger utan bara tar, de som sprider ondska och mörker kring sig på andras bekostnad och kommer med krav som de själva inte kan ställa upp på. Man ser saker så mycket klarare när man mår bra och när man är frisk. Efter den lyckade operationen har jag mått fantastiskt! Hur bra som helst. Jag har fått en hel del insikter om hur jag blivit behandlad. Det betyder inte att jag tänker gå runt och gräma mig men banne mig om jag inte säger ifrån då orättvisor, lögner och särskilt skenhelighet dyker upp mitt framför näsan på mig. Att må bra innebär också att kunna bli arg ibland, bara man inte fastnar i det.

Jag har fått krav på mig senaste åren, krav på att bevisa saker. Nu har jag av en händelse fått bevis. Andra saker går även de att bevisa. Jag känner dock inte längre något behov av att bevisa ett endaste jäkla dugg . Ni som krävt det kan hoppa i sjön, ärligt talat. Ni är en sån där blodsugare som jag talat om, ingen fjäril. Jag vet att jag lovade men jag gjorde det då jag mådde skitdåligt och av fel orsaker så jag bryter det löftet. Ni kommer med mörker, ondska och elände, inte lycka. Skenhelighet har jag fått se, det är lätt att tala om saker och vad man tycker och hur man vill framstå att vara. Det är en helt annan sak att faktiskt göra saker, med handlingar. Vissa personer jag inte längre räknar som bästa vänner har varit duktiga på att prata, mindre duktiga på att leva som de lär. De ville ha bevis men är det något som har bevisats så är det deras eget handlande. De har bevisat exakt hur ondskefulla och egoistiska personer de är med sina egna handlingar. Så fortsätt ni prata, jag har slutat lyssna. Jag köper inte oärlighet och spel längre. Vill ni mig nåt mer så är det handlingar som gäller, inte ord. De vänner som stått vid min sida utan krav kommer ironiskt nog faktiskt att få se en del bevis. Inte för att jag behöver, men kanske ger det dem lite sinnesfrid.

Den första lättade euforin efter operationen har lagt sig och jag har landat på ett välmående som ligger långt över vad jag genomsnittligt brukar känna. De extrema buksmärtorna är över, kräkningarna och illamåendet är över, den malande tröttheten är över, humördipparna är över, ångesten är över. De med kärlek och respekt är välkomna i mitt liv, alla andra kan med glädje hoppa i sjön. Så tänker jag leva mitt liv från och med nu, ingen ska få mig att må så fördjävligt nånsin igen att jag inte längre vill leva. Att vara frisk underlättar förstås men ändå. Jag ska aldrig igen göra misstaget att ha en bästa vän som stampar ned mig i smutsen när jag mår som sämst och behöver stöd. ALDRIG IGEN.

Kärlek respekt och omtanke!