Jag har kommit igång med min träning igen, grymt skönt faktiskt. Sen när jag ändå var inne på tankarna med hälsa så satt jag i funderingar över det här med fest och alkohol. Vad är det som är så kul med alkohol egentligen? Det är ju inte själva alkoholen i sig utan det sociala som är kul. Men vad gör det sociala mer skoj med alkohol i kroppen?
Jo, hämningar släpper, man vågar mer. Man vågar ta kontakt och man vågar prata om saker som man inte gör annars. Är det så illa att vi alla egentligen är ganska rädda av oss? Det är ju faktiskt rätt populärt med alkohol.
Vad som fick mig att fundera över det här var att jag skickat sms till fel person och inte märkte det förrän långt efteråt. Ganska harmlöst sms så det var ingen fara men det får en ju att fundera. Jag har en tendens att bläddra fel och klämma iväg till fel person när jag är onykter. Är det nödvändigt med alkohol, hur mycket vinner man på det i sitt liv och hur mycket går man miste om? Och då införstått att man inte missbrukar det förstås, utan använder det med måtta.
Jag var väldigt sent ute att börja dricka jämfört med mina jämnåriga och jag har aldrig varit en stordrickare på något sätt. Fortfarande så ligger jag nog långt långt under normen för hur ofta och mycket folk dricker. Lik förbaskat så kan jag inte känna mig nöjd och slå mig över bröstet, på något vis så känns det som ett misslyckande att inte våga lika mycket när jag är nykter.
Inuti mig finns den här killen med enormt bra självförtroende, självkänsla och jävlar anamma, som glider fram i sociala situationer med lätthet. Jag vet därför att jag har varit den personen en gång. Jag vill inte fastna här där jag bara kan plocka fram den delen av mig igen med hjälp av alkohol och nöja mig med att det är så. Jag vet inte riktigt vad det var som knuffade undan den delen av mig själv men nåt var det, och jag vill göta nåt åt det. Jag vill bli en bättre människa.