Grejen med att närma sig folk som sörjer är ju att det inte finns någon mall – man kan göra rätt ena dagen och nästa dag känns det helfel för den sörjande. Men det fantastiska är också att folk som har sorg oftast har världens största överseende och är tacksamma även när man själv gör bort sig, är klumpig eller håller sig borta. Så upplever jag det iallafall – när man är i sorg själv skuldbelägger man inte andra, man bara ser att de kanske inte orkar möta ens sorg just nu och det är bara att acceptera utan att värdera.

jag länkar till dig från min blogg.

KRAM!

Det lät så radikalt första gången du sa det så att jag hörde det. Nu ställer jag samma fråga till migsjälv och min omgivning. Vi kan inte använda demokratin om vi inte har den kvar!

Bra länk!