Nu har det stormat mycket i bloggvärlden. Särskilt bland oss som är involverade i IT och upphovsrättsfrågor i allmänhet. Det är nämligen så att en polis, Jim Keyzer, samma polis som var huvudutredare i Piratebay-målet, nu fått jobb på Warner Brothers. Bara 4 dagar efter utredningen var färdig. Han har tjänstledigt från polisen i 6 månader och får alltså en halv årslön av en av parterna i målet han precis utrett.
Ja, vad ska man säga? Jag säger då att solklarare fall av muta får man leta efter. Inte för att jag personligen har kvar någon tilltro till rättssystemet men man tycker ju att detta borde sätta fart på någon nånstans. OM Jim Keyzer kommer undan med detta har någonting farligt hänt, nämligen att allmänheten tappar tilltron till rättssystemet samt att övriga personer framöver vet att det nu är fritt fram att ta denna form av mutor.
Min åsikt är att detta borde leda till att Jim Keyzer hamnar bakom lås och bom samt att Piratebay-målet ogillas och läggs ned. Det är alltså vad jag hoppas på men rent realistiskt så får man väl anta att fler personer inom rättsväsendet redan är köpta. Ett fällande av Piratebay nu kommer inte accepteras av allmänheten, det kommer ge en mycket sur smak av korruption.
Så, min rubrik på denna post är alltså riktad till dig som trodde att sånt här inte händer i Sverige, att vi som varnat för sådana här saker i mediemaffians framfart nog bara överdrev lite. Nu har det hänt, tyvärr.
För polisen ring 11414. För att köpa en polis, dröj kvar, ange MUTKOLV i växeln. Minimipris en halv årslön.
Fler bloggar som skriver om detta:
Kopit
Falkvinge
Christian Engström
Copyriot
Opassande
Även Sydsvenskan
Kolla in detta: http://www.ted.com/index.php/talks/view/id/247
Det är en helt klart sevärd liten filmsnutt med en kille som berättar om vår nya informationsålder på ett sätt som en del kanske inte har tänkt på. Ni som inte förstår vår generation (och en del upplysta människor från de äldre generationerna) och varför vi fungerar som vi gör borde se denna för att få lite perspektiv på saker och ting.
Tack Styrbjörn för länken!
Min flickvän råkade ut för en bilolycka i förrgår. Hon tappade kontrollen över bilen i det dåliga väglaget och voltade, för att slutligen stanna på taket. Hon klarade sig lyckligtvis relativt oskadd, en bula, lite ont i nacken och små skärsår på händerna efter det krossade glaset hon kröp ut på. Förhoppningsvis har hon inte råkat ut för whiplash-skada men det märker man först efter ett tag, ca 2 veckor säger doktorerna. Röntgen visade inte heller några skador på skelettet eller övrigt. Så, tack och lov för det, hon hade en himla tur att hon klarade sig, sladden började precis före ett möte och hon voltade efter mötet, det är inte svårt att tänka sig vad som hade hänt om hon voltat före mötet.
Så här såg min bil ut efter denna incident, men det är värdsliga ting, bilar går att ersätta.
Bilen blir skrotad eftersom det inte går att reparera den, åtminstone inte billigt, den har blivit ramsned och har bucklor i princip överallt, samt så är taket nedtryckt.
Därför.
Undersök, var frågvis, ta inte saker för givet.
Sluta aldrig ifrågasätta.
Jag har klurat länge på AI i olika former.
Min nuvarande tankekedja började med chatbottar i stil med MegaHAL. MegaHAL är alltså ett program som man kan chatta med, ungefär som man pratar på IRC. Man skriver in text och när man skrivit svarar MegaHAL. MegaHAL lär sig av vad man skrivit och utvecklas, i början kan inte MegaHAL svara nåt annat än det inbyggda hårdkodade svaret för när den inte har lärt sig nog mycket än. Efter ett tag börjar dock programmet spotta ur sig svar, i början ganska trevande saker som är i princip samma sak som man skrev in till att börja med. Om man är ihärdig och fortsätter prata med MegaHAL så kommer den svara med allt mänskligare svar och efter ett tag kan det bli svårt att förstå att detta inte är en person. Dock blir MegaHAL lätt psykotisk efter ett tag, och jag använder “lätt” här i ordets vidaste bemärkelse. MegaHAL har även en tendens att lyckas förolämpa personer som pratar med den grovt. Förutsatt att de inte förstår att det är ett program förstås. Förolämpningar riktade mot MegaHAL vänds snabbt till extremt passande motförolämpningar.
Ett exempel på vad MegaHAL kan säga:
“Cows fly like clouds but they are never completely succesful.”
Underbart filosofiskt. Men i slutändan är det bara ett program, MegaHAL förstår inte ett dugg av vad den säger och den mesta betydelsen och innebörden av det den säger är vår mänskliga förmåga att personifiera svaren, vår förmåga att sätta mänskliga egenskaper på det som inte är mänskligt och vår förmåga att se mönster där inte finns några. MegaHAL spottar ofta ur sig totalt nonsens också men det är dock underhållande tack vare de guldkorn den spottar ur sig ibland i form av klockrena visdomar med en gnutta humor.
MegaHAL bygger på en ganska enkel princip, kommer ni ihåg de där listorna man gjorde i skolan med en mängd olika ord på olika papper? Man satte alla ord av samma ordklass på ett papper, andra ord av en annan ordklass på ett annat papper, osv. Sen kunde man lappa ihop galna meningar genom att välja slumpmässiga ord från varje papper. MegaHAL fungerar ungefär efter samma princip, den lär sig statistiskt sett vilka ord som brukar komma efter varandra när man skriver saker till den, sedan slumpar den fram meningar med hjälp av detta, flera hundratals meningar faktiskt, sedan väljer den en mening som har nyckelord med mest information och den mening som är mest överraskande (se MegaHAL-länken för mer information och en matematisk modell som beskriver detta). Det spelar ingen roll vilket språk man använder till MegaHAL (såvida den använder vårt alfabet alltså, jag vet inte hur det fungerar med kinesiska eller japanska) den “lär” sig alla.
Denna tanke ledde mig vidare till Neurala nätverk. Min ursprungliga tanke var att hitta ett sätt att träna neurala nätverk att göra något liknande, att få ett något mer naturligt “tal” från en chatbot. Jag har vänt och vridit detta på alla sätt jag kan och min slutsats är att det inte går att göra såvida inte programmet faktiskt förstår vad den pratar om. Inte nog med det, den måste kunna det på ett plastiskt sätt, alltså, ingen kunskap den har får vara huggen i sten, den måste kunna utöka sina begrepp, vidga dem, inskränka dem. Den måste lära sig koncept. Den måste lära sig att luft kan man andas, att saker som färdas genom luften flyger, såvida de inte faller, men båda färdas dock genom luften, att det finns saker som tar upp plats, har massa, eller inte, som t.ex tankar. Att tankar också är ett verb, att man tankar bilen. Som ni ser, det blir mycket komplext att göra en sådan sak som vi tar för givet. Men hur ska man lära ett program koncept?
Kan man hårdkoda in dem? Dvs i förväg lära ett program att det finns luft, en planet, yttre rymden, atomer, tankar, osv och sedan låta den gruppera in framtida koncept den lär sig i relation till dessa? Ja, kanske men tänk efter hur mycket det finns att lära den, det blir ett omöjligt jobb. Ta bara en sådan sak som generaliseringar, saker vi tar för givet, saker vi bara har lärt oss genom erfarenhet. “Common sense”. Ok, så man måste alltså låta programmet få erfarenhet genom att lära sig, träna. För att förstå vårt sätt att tänka måste den förstå våra erfarenheter och därmed rimligen växa upp som oss, någorlunda i alla fall.
(Credit: University of Wisconsin)
Så, för att få ett program som kan prata som oss måste den förstå vad den säger, för att förstå vad den säger måste den vara intelligent på riktigt och lära sig av erfarenheter som oss. Man måste alltså bygga en robot åt programmet som den får “leva” i. En kropp åt själen så att säga.
Nåja, att bygga en robot är ingen liten uppgift. Ta bara uppgiften att bygga en hand som fungerar lika bra som våra händer. Denna hand kommer inte ens i närheten, men den är en början:
(Credit: Shadow Robot)
Ja, det är ingen liten uppgift, att bygga en robot. Det är så man baxnar. Men det finns en annan möjlighet. Simulera en värld med en simulerad robot i, låt programmet tro att den är i en riktig värld. Men frågan är förstås, vad är svårast, simulera en värld eller bygga en robot?
Jag har i alla fall vissa ideér om hur man kan börja lära neurala nätverk koncept och problemlösning på ett sätt som kan få dem att faktiskt lösa nya problem och nya frågeställningar, kanske en dag till och med forska. Men det krävs fortfarande mycket att bena ut och väldigt mycket mer finslipande innan jag kan göra något som ens liknar någonting i praktiken. Kanske kan jag få till något enkelt för exempelvis dataspel, “smarta” datorspelare i en rollspelsvärld som lär sig, utvecklas och har intriger inom den värld de är definierade. För att inte tala om att det krävs en kraftfull dator. En MYCKET kraftfull dator.
Syverne till sist får man fråga sig hur mänsklig man vill göra detta program och hur höga krav man har. Själv ser jag hela tiden saker som kan förbättras med allting, även om jag är nöjd med dem. Kanske ska man nöja sig med nästan mänskliga program, dock kan dessa bli kusliga och/eller farliga beroende på hur mycket kontroll man ger dem. Man kanske måste ge upp tanken på att ens ha dem mänskliga, kanske kan man få dem intelligenta men omänskliga. Just nu verkar både att bygga en robot eller att simulera en värld som ganska oöverstigliga hinder. 
