Som du vet så har jag haft både tungan och läppen piercad när jag var yngre, dock är det bara öronen som idag är piercade.. Kanske är det dags för dig att pierca dig..? Typ, näsan eller kanske levern? *flin*

Jag tror det är att jag helt enkelt uthärdar smärtan. När jag var liten hade jag vad som kallas för pungbråck. Det hade inte växt ihop ordentligt så att tarmarna låg och tryckte mot pungkulorna. Jag skrek konstant i ett år och härdade inte det mig mot smärta vet jag inte vad som gör det. Men det som jag har märkt är i alla fall att även om jag känner smärta så är det mer som att jag… tja, registrerar smärta. Jag vet att det gör ont men det känns inte så himla ont. Som att se det i form av en mätare på skärmen kan man säga, typ.

Sen är det en överlevnads mekanism som gör att det inte gör ont direkt när vi skadar oss, som t.ex. bryter ett ben eller skrapar upp knäna, så att vi kan fly från faran som orsakade skadan (Uråldrig överlevnads instinkt), innan kroppen börjar slappna av, då kommer smärtan. Andrenalin t.ex. dämpar smärtan psykologiskt. Man kan kalla det chock, men det säger inte hela sanningen heller, då chock gör en paralyserad oftast, och uppstår oftast vid upplevelser som överrumplar en så att hjärnan inte vet vad den ska göra, t.ex. om man upplever en situation som man blir handlingsförlamad i, måste inte vara skadad för att bli chockad, och då kan man ju inte fly… Medans anledningen till att det inte gör ont är i grunden en annan, sen kan dessa sammanfalla ofta, speciellt vid värre olyckor, då hjärnan inte vet om den ska följa instinkten och fly eller moralen och stanna, resultatet är att man stänger av sig, dvs chock tilltånd.

Sen beror smärta eller inte hur lugn man är, om man har förmågan att ‘ignorera’ ATT det gör ont, dvs ingorera att hjärnan skriker “OOOOONT FÖR FAN DET GÖR ONT” men du agerar “Äh det här är väll inget”, om man har ytliga nerver, om nerverna sitter tätare vid skadan, etc. Tungan t.ex. har ytterst få smärt nerver (berörings nerver) då smak nerver och temperatur nerver är mera prioriterat där.

Sen kan man ju diskutera vad är smärta? Och hur mäter man med säkerhet om man “tål” mycket smärta… Laser experimentet är ju bara en sorts smärta, man reagerar ju annorlunda om det t.ex. uppstår ett öppet sår som du VET är öppet och du blöder… etc…

Personligen tror jag att det är mycket psykologi när det kommer om det gör ont eller inte, eller ont gör det ALLTID, psykologin kommer om hur man hanterar smärtan när kroppen blir angripen, skadad och/eller påverkad på ett neggativt sätt, för det är ju det smärta är, en varning om att kroppen blir angripen eller påverkad på ett negativt sätt.

Mjo jag har läst för mycket om psykologi, den saken är klar, mestadels för att jag själv har en rubbning, BiPolar syndrom, så det är en liten hobby att läsa om sånna här saker, intressant ämne är det iaf.

Hoppas tungan mår bättre nu Mind

Och testerna var gjorda över flera gånger, långa pass etc. Så det är no nått som kan vara ganska pålitligt.

Men grejen med det där är ju att man måste mäta samtidigt, för kroppen hittar ju på att skicka ämnen som tar bort smärtan också. När jag hade skrapat upp hela benet hade jag inte alls ont. Inte förrän jag skulle tvätta det. Och när jag bröt armen gjorde det inte hälften så ont som när doktorn skulle kolla om det verkligen var brutet.

Så vad menas? Ska man tåla mest upplevd smärta, eller mest orsak till smärta?

Är det “mängden smärta” som behövs innan det blir outhärdligt, eller att X smärta gör Y ont?

Läste nånstans (o det va ett tag sen så ja kan minnas fel) att män tål “högre smärta” men kvinnor tål smärta längre. Dom testade genom att bränna med en laser på handen på en jävla massa försöks personer sen fick dom säga när det vart ovärderlig (dom tryckte på en knapp så slutade det göra ont etc), men det är sjukt va låg temperatur. Sättet dom gjorde testen på lämnade inga permanenta skador/sår så det var bara smärta försöks personerna fick berömma. Om man måste bryta en arm eller sparka sig i ballarna så tror ja folk tolererar mindre smärta än om den är rent neurologiskt.