Monthly Archive for May, 2005

Jag har drömt några långa och mycket ihållande drömmar. Det gemensamma temat var att saker trillade ned på en.

Först drömde jag att jag var i Skabram, det var vinter och klart väder ute. Sjön var skottad och av nån anledning hade de börjat starta passagerar-flyg från sjön.
När ett jumbojet lyft såg jag hur de testade ett nytt sorts flygplan. Ett vanligt propellerplan i princip med den skillnaden att det var så extremt bepansrat att det skulle klara en kraschlandning. Så, detta bepansrade plan lyfter och det går snett direkt, den får stall, tappar bärkraft och trillar ned med baken före rakt i sjön, krasch, plums. Otroligt nog lyckas planet köra upp igen från vaken, rakt upp, krascha ned igen en liten bit längre bort. Samma visa igen, det tar sig upp rakt upp.. men denna gång kraschar det inte på isen, utan lyckas stabilisera upp planet en liten stund, för att istället krascha med nosen före rakt ned mot mig där jag står på bron. Planet går genom taket på farstubron och strimlar mig nästan med propellern. Min mormor är vid livet i den här drömmen och är med där, hon blir chockad.

Sen tar nästa dröm vid.
Den utspelar sig också i Skabram. Jag står och tittar i fönstret och pratar i telefon med Vidde. Helt plötsligt ser jag ett stjärnfall och frågar om Vidde också ser det där nere i södra Sverige, men det gör hon inte. Sen blir det helt plötsligt tusentals stjärnfall över hela himlen och jag ser hur något slår ned i marken längre bort i skogen. Det sprutar upp en fontän av snö där den slagit ned, ungefär som i Starwars när spionrobotarna landar på Hoth. Jag blir nyfiken och vill gå för att titta på nedslagsplatsen, jag säger till Vidde att hänga kvar i telefonen, jag ska bara kolla det där. Jag går ut på bron och det regnar ned meteorer överallt, så slår det plötsligt ned en alldeles utanför huset och mosar min bil. Jag springer in igen och ska säga det till Vidde men det bara brusar i telefonen. Jag blir orolig för henne men hinner inte göra nåt åt saken för jag är lite orolig för att vara inomhus. Då ser jag nämligen inte var det är på väg att slå ned en meteor så jag kan kliva undan i tid.
Innan jag hunnit ta mig ut så slutar det falla ned meteorer. Jag kommer ut och allt är väldigt stilla och tyst. Det är kratrar överallt och hål i hustaken samt skog som har fallit. Själva meteorerna visar sig inte vara så stora, lite större än en melon ungefär. Då ringer Jomi på min mobil och undrar “Tja det är Jomi, vad gör du?”.
Jag berättar om meteorerna och han säger “Va? Allvarligt? Jag trodde att pratet om flygande tefat i Paris var nån skämt, jahaja.. tufft. Jaja, men ska du med upp till fjälls då?”
Så ser jag hur meteorerna börjar kläckas och det rör sig nåt i dem.
Ser även att min mormor dött för hon har blivit träffad av en meteor.

Jag blir skitförbannad och söker efter nåt vapen av något slag, jag hittar bara bordsknivar och pappersrullar och annat nonsens, så kommer helt plötsligt min farsa förbi och säger att det finns en röjkniv i ett skåp. Jag plockar fram den och det visar sig vara ett rejält stort blad så det går att använda som ett regelrätt svärd. Vilket jag mycket riktigt gör. Det kläcks fram små konstiga slemmiga djur som ser ut som nån blandning av maneter och insekter. En lyckas hoppa upp på Jomis arm (han har helt plötsligt hamnat här också) och han börjar skratta och säger “Alltså de som skulle invadera här har ju klantat sig, de här sakerna är helt ofarliga, FATTA vad det lär ha kostat att finansiera den här invasionen och så funkar den inte ens!”
Så säger jag att det skiter jag i, jag ska hämnas och börjar prompt hacka dem i bitar.
Då kommer Vidde dit och tycker att jag inte ska göra det, för vi vet inte om det verkligen är en invasion. Så har vi en lång diskution om det och jag tycker att rent logiskt sett så skickar man inte runt en massa saker i universum på långa avstånd om man inte har nåt att vinna på det, och att om de vinner nåt på det är chansen stor att vi förlorar på det. Dessutom, om de var fredliga hade de inte skickat en meteor som hade ihjäl min mormor. Men Vidde tycker de är gulliga.

Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer annat än att en av dem sög blod från Viddes arm men att det tydligen inte gjorde nåt för det kändes inte.
Farsan tog över monsterhackandet en stund och slet fram de små kräken från var de nu kunde gömma sig.

Så kommer jag inte ihåg så mycket mer än det..
Nåja, det riktigt skumma med de här drömmarna var att de kändes som sanndrömmar. Men problemet är att det här är ju alldeles för otroligt för att någonsin kunna hända. Känns som drömmarna är metafor för nåt annat… kanske har att göra med att nåt ska trilla ned i skallen på mig, vad vet jag =)