Jag älskar dynamiska saker. Saker som man kan anpassa efter omständigheterna, saker som är smarta. Som adaptiv nogrannhet i ett flyttals library när man programmerar. Underbara saker som går att göra med det 
För övrigt borde creepers farmas på sitt gunpowder.
Highly sensitive person.
Det är ett begrepp som inte finns i Sverige än, läste om det och det stämmer in VÄLDIGT bra på mig. Lite skönt att läsa om det faktiskt, att det faktiskt finns ett begrepp på hur jag är och fungerar. Jag är den extroverta varianten.
Läs här: HSP
En forskare som scannat hjärnor på de med HSP och gjort jämförelser
En till föreläsare
2011 började med att jag fick sparken, sen gick det utför. 2012 borde inte kunna bli sämre så det kan nog bara bli bättre faktiskt.
Det hände en bra sak under året dock.
Jag känner på mig någonting nu, starkt.
Jag har uppdämd kreativitet, den bubblar inom mig men får inte utlopp. Jag har sparat på den för länge nu, den gör mig rastlös, får mig att småskutta när jag går, att spela meningslösa spel om vartannat, gör att min mage ilar, mina ben sprattlar och mina fingrar kliar. Det är så många idéer som ligger och puttrar längst bort i min hjärna, i rummet där saker sparas tills vidare. Men rummet är inte tillräckligt stort, någonting måste ut. Snart snart, men inte än. Efter nyår blir jag pånyttfödd. Det är ett bra ord. Hur saker än går med allt som kan hända så är det sant. Jag känner lite fatalistisk över hela grejen, vad som än händer händer på nåt vis, men saker har ändrats rejält inom mig. Jag vet att jag brukar säga att jag inte tar skit, men från och med nu är det sant. Det är JAG som ska styra mitt liv, det är JAG som ska följa MINA drömmar. Åh ni kan döma, ni kan snacka skit, ni kan sucka, nedvärdera mig, skratta åt mig, hålla med mig eller till och med kanske älska mig. Det ändrar ingenting, nu är det mitt race som gäller och alla som försöker intala mig något annat kan högtidligen gå och skita ned sig. Jag ska följa mina drömmar och jag är medveten om att det kan skita sig, det ingår liksom i livet, men jag ska tamejfan försöka och det är mer än man kan säga om de flesta flytande döda fiskar här i världen.
Jag ska älska utan rädsla, utan att göra avkall på mig själv.
Jag ska skratta åt det komiska, även om allt annat är sorgligt.
Jag ska gråta när jag är sorgsen, utan att gräva ned mig och fastna i det.
Jag ska ställa upp för mina vänner, men inte glömma mig själv.
Det börjar rinna en tunn rännil genom sprickan i dammen, och den växer.
Jag SKA leva mina drömmar.
Jag känner en lugn och skön positiv känsla inom mig nu, en känsla av att allt kommer att ordna sig. Även om jag är med om en hel del väldigt dramatiska saker i mitt liv, till och med livshotande i vissa fall. Men det är som helt ok ändå. Allt kommer att bli bra och det ger mig styrka, eller kanske är min styrka. Jag vet inte.
Förresten, är det någon där ute som har en begagnad generator till en Volvo att sälja mig? Jag måste meka lite.
Drömmar och mardrömmar. Otydliga, tydliga, ett virrvarv med information.
En smäll, något träffar i magen, smärta, schock. Han: “Titta på pricken”.
En annan tid. Hon går genom köket in till “sitt” sovrum, tittar på mig i vardagsrummet och ler varmt, underlägget lossnar från tekannan där den kladdat fast och rullar ned på golvet i sovrummet.
En annan tid. Vinter/vår, tidig morgon. klockan 5-6 kanske. Kanske Mars. Varm vind, tar lös vindrutetorkarna på bilen, ingen snö på rutan, lite is bara. Himlen brinner i gul, röd och rosa. En kram bakifrån som överraskning.
En annan tid. Fastnar med blicken i hörnet på skärmen, mönster, logik. Lite suddigt. Allt klarnar, flow, exhalterad, häftiga lösningar, samarbetar. Jag är på min rätta plats. Jag är suverän.
En annan tid. Trött, glad, nöjd. Gammal. Nu kan allt gå som det vill, jag är färdig. Små barn busar. Leksaker jag inte förstår.
För någon som kommer allt närmre. Det kommer att bli bra framöver, var inte rädd. <3
Som beordrat tankar jag hem LoL nu. Det är ungefär som HoN fast lite annars. Det känns skönt att ha nån att spela nånting med och jag börjar vara ganska less på HoN även om jag nu är hyfsat bra på det.
Bloggarupprop: Frige dem som fängslats för sin åsikt!
Följande upprop är gemensamt skrivet av ett antal svenska bloggare, som alla vill markera hur viktigt det fria ordet är. Vi har olika bakgrund, skriver om olika saker och har i övrigt säkerligen väldigt olika prioriteringar – men här samlas vi kring en fråga vi alla värderar väldigt högt. Om du håller med om det som står får du jättegärna vara med du med! Gör i så fall så här:
1. Om du vill, skriv ett inlägg på din egen blogg där du berättar att du skrivit under det här uppropet. Välj i så fall gärna en egen rubrik och skriv mycket gärna en egen ingress där du förklarar varför det här är viktigt för just dig. Använd utdrag ur uppropet eller skriv helt själv. Länka sedan till det här formuläret.
2. Fyll i ditt namn och adress till din blogg (eller Twitter-konto el dyl) här nedan. Fyll gärna i adressen direkt till rätt inlägg på din blogg, om du valt att skriva ett eget. Skicka.
3. Berätta för dina vänner att du skrivit under, så att de läser ditt inlägg eller det här uppropet och får möjlighet att skriva under de med. Uppropet är aktivt över helgen och en bit in i kommande vecka. Därefter stängs möjligheten att skriva under, även om man förstås även fortsättningsvis kan läsa allt. Målet är därefter att få uppropet publicerat i dagspress, med alla insamlade namn som gemensamma undertecknare.
Frågor om detta? Fråga den som tipsat dig om uppropet eller skrivit inlägget via vilket du kom hit. Mer generella frågor om initiativet kan besvaras av Marcin @dekaminski (via Twitter är lättast).
— Frige dem som fängslats för sin åsikt! När pressfrihet inskränks och medier kontrolleras av statliga eller andra intressen, blir det medborgares uppgift att peka på missförhållanden. Internets medborgarjournalister är en viktig motor för utveckling av demokrati i många länder. Med bloggar och andra sociala medier som publiceringsplattform lyfts orättvisor och missförhållanden i vardagen i ett hårt kontrollerat medielandskap fram i ljuset. Som den arabiska vårens historiska händelser visat är bloggare inte bara medborgarjournalister.
Med sig bär de även hoppet om demokrati, fred och värdighet. Yttrandefriheten på nätet har blivit en av de främsta skiljelinjerna mellan demokrati och diktatur. Här lyfts orättvisor och missförhållanden i vardagen och med pennans makt arbetas det för förändring. Situationen för dem som engagerar sig för demokratisk förändring har på många håll hårdnat. I flera länder förföljs och fängslas aktiva som via sociala medier varit kritiska till sittande regim. Ett exempel på det är de öden som drabbat de egyptiska bloggarna Alaa Abd El Fattah och Maikel Nabil. Alaa Abd El Fattah är en av centralfigurerna i den sedan många år enormt stora och levande egyptiska bloggosfären.
Redan 2006 greps han, då av Mubaraks regim, för att statuera exempel. Bloggare som kritiskt diskuterade det som hände i Egypten ansågs vara ett hot. Tyvärr har det inte förändrats och i den demokratiprocess som pågår är situationen allvarlig. Sedan en dryg månad har Alaa åter suttit inspärrad. Denna gång av det i Egypten nu styrande militärrådet. Hans tid i fångenskap förlängs med två veckor i taget, vilket orsakar stor oro i hans familj och särskilt hos hans höggravida hustru. Processen mot honom handlar med all önskvärd tydlighet om att inför det nyss avslutade valet tysta en viktig politisk knutpunkt i denna unga proteströrelse, som tidigare i år störtade diktatorn Mubarak och nu återigen protesterar mot vad man ser som fortsatta politiska orättvisor.
Ytterligare en medborgarrättsaktivist, Maikel Nabil, har sedan slutet av mars i år suttit inspärrad, anklagad för att i sin blogg ha förvrängt den egyptiska militärregimens slogan “Militären och folket är en enad hand”. Han diskuterade och kritiserade utvecklingen efter Mubaraks fall under rubriken “Militären och folket är aldrig en enad hand”. Detta tolkade militärregimen som en attack mot systemet och fängslade Maikel, som nu avtjänar ett treårigt fängelsestraff för högförräderi.
Alaa och Maikel är långt ifrån ensamma. De används dessutom som varnande exempel för att skrämma andra att inte utmana och kritisera orättvisor eller tala i situationer när andra tiger. I en demokrati under uppbyggnad är detta tecken på en farlig utveckling som omvärlden bör reagera på. Vi som undertecknar detta har alla, liksom Alaa och Maikel, valt att delta i den offentliga samtalet via bloggar och andra sociala medier. Vi vill och hoppas att fler vill lyfta frågan om vikten av det fria ordet och därtill visa för omvärlden att vi ser och vi bryr oss. Åsikts- och yttrandefriheten måste respekteras, och alla bloggare som fängslats för sina åsikters skull måste omedelbart friges! Vårt budskap är klart: Frige det fria ordets förkämpar!
Du kan gå hit för att skriva under: http://bit.ly/bloggarupprop
My little cat Zelda is snoring like a lumberjack after a hard days work!
Jag känner på mig nåt igen. Vet inte riktigt vad än, nåt mer är på gång.
Det var kallt och fint idag. Jag gick ned till sjön och filmade när den sjöng.
video-2011-11-15-13-17-56
Jag tänker mycket på ödet just nu.
Att kämpa mot ödet är som att hålla en liter vatten i händerna. Hur man än kämpar så rinner det mellan fingrarna, till slut är det bara fukten på fingrarna kvar.
Hur behåller man de bästa dropparna? De viktigaste? Om några droppar är det man kommer att ha kvar hur styr man då in på den väg som leder dit?
Det är som att det är utstuderat hur det ska bli för att allt ska förloras. Varför skriver jag ens här? Det finns ingen som vet hur det känns, innebär eller vad jag ens pratar om. Jo, en kanske, litegrann.
Spådomarna blev ändrade i alla fall. Nu är det andra bud som gäller. Såklart. Vilket jag nog kände på mig från första början. Jag tror jag känner på mig bäst själv vad som kommer ske faktiskt, bättre än vad andra gör. Det gör mig inte det minsta lättad eller hoppfull.
Ännu en barriär har höjt sig ur marken, lagt sig till muren. Som en bisarr form av jordmagi ur någon film.
Jag funderar på om jag ska fortsätta experimentera med min diodbrygga. Vore lite småskoj att få till det .
Again.
This is becoming a habit. Woke up at 06:00. Everything is pitch black but that’s ok, I can walk to the toilet with my eyes closed. It is very silent and I feel like I am waking up alone on some research station in the arctic. It’s cold, but not that cold though. I shiver a bit and check the temperature. -6 degrees C. Not too bad. A single car is passing by outside and breaks the silence and blackness. Lights play on the walls and the room feel eerily unreal. Like from a movie. The blackness and silence return just as quickly as it was broken. I get dressed and go outside and take this picture of my car. Meanwhile the stars are shining and if I didn’t know the time it could just as well have been in the middle of the night.
I beware of the nostalgia and instead listen to my stomach. I am going to make some breakfast. Tea of course, and a sandwich. Maybe I’ll even boil an egg.
What I do is my own choice.
You may know me well, or rather, you knew me well once. I have changed, people do. You will fail, I will not. I understand you have no confidence in me, what I can accomplish and what I can take. As you said yourself. I have been through some pretty rough stuff. So why not let me handle it myself if you agree I’m strong? Stop poking around.
I have moved on with my life and so should you.
No matter what else is going on, I have had a wonderful time this week. I believe it is the start of something beautiful, I still do. You can’t change that.
You can barbecue it, boil it, broil it, bake it, saute it. Meat sauce-kabobs, meat sauce creole, meat sauce gumbo. Pan fried, deep fried, stir-fried. There’s pineapple meat sauce, lemon meat sauce, coconut meat sauce, pepper meat sauce, meat sauce soup, meat sauce stew, meat sauce salad, meat sauce and potatoes, meat sauce burger, meat sauce sandwich. That’s about it.
It’s one of those years again. You know, that time in the decade when things just don’t seem to go your way. Maybe it’s hormones, I don’t know. Probably is, but I’m feeling quite sad.
Fortunately I am used to it. Finding stuff to do helps. Having an extremely sensitive nose do not. I still feel the scent around here. Music seem to make it worse so I try to keep it silent for now.
My potter Delethfeb made this statue:
This is a superior quality stoneware statue of Kosothemal.
The item is a superiorly designed image of Kosothemal the dwarf and large roaches in stoneware by Delethfeb.
Kosothemal is surrounded by the large roaches.
So I checked out Kosothemals preferences and among all the info about her it said:
She absolutely detest large roaches
Little things like this that makes me love this game ^_^. I guess my potter doesn’t like my broker 
.
Halvvägs i luften såg jag, att jag misstagit mig.
Saker ska studeras med kall ren logik, inte känslor. En viktig läxa att lära sig.
Image taken from http://df.magmawiki.com/images/9/9d/DF_Cheese.jpg
Imagine what you would get if you mixed Sims, Minecraft, Neverwinter Nights, Sim city, Stronghold and nethack together. And then removed the graphics. The situations that can arise in this game are beyond belief. The game and the rules are the most complex I know of in any game in existence. For instance, in battle internal organs are simulated! It is quite possible to die from poisoning, or bleeding, or have a tendon cut, etc. The way your poor dwarfs can die are at least as numerous as in nethack, and often as silly. The humor is wacky and dark. The needs of the dwarves remind me of The Sims quite often. The open endedness and the mining reminds me of Minecraft (which is in fact in some parts inspired by this game and Infiminer I believe), the stories and legends that can arise are at least as epic as any adventure in Neverwinter Nights and other Forgotten realms stories.
The game is deceptively simple in it’s objectives. You arrive with 7 dwarves at a remote place and is to survive there, well, to build a dwarven fortress really but you are not required to, that is entirely up to you. You can do all sorts of silly things. They need food to eat, and alcohol to drink. Water will do when there is no alcohol around but they work twice as fast with alcohol and they are happier as well. Then of course other stuff starts to pop up that they want, somewhere to dine, somewhere to sleep, their own bedroom, and why not some nice things to look at while we are at it? Perhaps a statue garden? A place to be buried the day they die would be nice as well so a luxurious tomb is a must. And so it keeps going, all the while the occasional wave of goblins try to tear you up to pieces (or not depending on where you start). There are tons and tons of different creatures as well, ranging from the mythological to the mundane. Hey, butterflies! =)
You can trade with caravans, keep diplomatic relations to various factions of dwarves, elves and humans. You can start an industry of all sorts of stuff like a meat industry, perhaps start a cloth industry? Leather, metals, ores and stones. A beehive is nice, and make mead, honey and statues out of wax. If you want to you could make a greenhouse and start growing above-ground plants down in a cave, and have a ceiling made out of glass. Don’t forget the traps and constructions, there are tons of possibilities here, and it is even possible to build mechanical computers in the game, albeit not fast but it is possible, people with too much spare time have made them. The amount of content in this game is extreme, and the replayability is just awesome. The entire world in the game is HUGE and is made according to various geological rulesets and climates. You could start a site in a desert, or arctic or why not on some tropical vulcano-island?
If you loose your fortress and every dwarf die, you can start another. And legends and stories from the old fort will pop up later in the game, as the world is shaped by what you do. Well, I’m gonna go back to building my terracotta statues now and encrusting them with jewels for my epic dininghall that has a waterfall in the middle. And I haven’t even explored the massive dungeons deep down in the mountain yet. ^_^.
P.s Tired of building a fort? You can play it as an adventurer as well, just forgot to mention that d.s
När dvärgarna som ska täppa till en dungeon med en vägg är för slö för att göra det och ett gäng troglodyter tar sig igenom till slut, springer förbi alla dvärgar utan att göra något men knuffar de som var ansvariga för väggen nedför ett stup så de dör. (för att sedan bli nedsparkade av ett gäng kameler) ^_^
Det är en väldigt speciell känsla när man halvsover.
Man är medveten om rummet runt sig men kan fortfarande halvdrömma och ha underliga overkliga känslor. Som bäst är det när man känner sig mysig. Man ligger där och bara passar så himla bra in i kudden och hur täcket råkar ligga, som i en kokong. Man kan vara väldigt varm men ändå inte svettas. Den känslan gillar jag, väldigt tidlöst. Som att man har levat i en simulerad värld men pausar den en liten stund medan man myser där.
Tankarna lever sin egen värld där uppe och man liksom är där under sina tankar och observerar dem, som att man ligger på botten på en bassäng och tittar upp mot ytan, också något jag tycker om. Mörkret framför ögonen är inte riktigt mörkt heller, det flimrar och glöder i färger och former. Det finns en speciell färg som inte går att beskriva där, kanske för att den egentligen blinkar eller nåt. Ungefär som svärdet i det gamla spelet Zelda. Kommer nån ihåg det? Om man pausade så förstod man att den där konstiga färgen som svärdet lyste i egentligen var att det blinkade mellan en drös olika färger snabbt. Den färgen har en del av de där glödande formerna i mörkret. En annan sak är det där med 3d-känslan. Det är inte en mörk vägg framför ögonen, först är det mer som ett koncept på nåt vis, sen blir det en mörk tvådimensionell yta, sen blir det en mörk tvådimensionell yta fast framför en i en 3d-rymd, sen försvinner det och det blir ett djup i mörkret, ungefär som att man har ögonen öppna i ett mörkt rum. Då känner man ett sug i magtrakten.
Det där med färgerna funderade jag över, och den där 3dkänslan. Var i hjärnan bestäms det att det blir så? Varför? Det finns så mycket sånt där här i livet som man aldrig pratar om och som kanske är helt olika mellan olika människor. Bara en sån sak som färger kan jag bli galen på att tänka över. Hur vet man t.ex att man ser samma färger? Om jag ser grönt som rött och tvärtom men har lärt mig från barnsben att det är så färgerna heter så går det ju aldrig att få veta om man faktiskt ser färger likadant, och jag pratar inte färgblindhet utan vad man faktiskt ser för färger. Alla kanske ser helt olika nyanser, en del kanske ser färger som andra aldrig kommer att se för att hjärnan har gjort det så i huvudet. Sånt, liksom hur har evolutionen gjort att det just är den där röda nyansen vi ser i huvudet. Istället för typ grönt eller nåt helt annat som vi inte kan föreställa oss.
Tänk om det är samma sak med känslor, typ att vi har lärt oss att smärta och njutning är bra och dåliga saker, men att två människor kanske känner dom på ombytta platser. Hade man fortfarande eftersträvat njutning om man känt det som smärta men lärt sig från barnsben att det var eftersträvansvärt. Att liksom det hade känts i hjärnan som smärta men att hjärnan fortfarande hade kopplat instinkterna för njutning till det.
För mig känns smärta (fysisk) som något vitt och kallt, något väldigt rent. Det låter som en väldigt ren sinuston. Sorg känns som en sugande känsla, en tvättsvamp med för mycket vatten som det rinner något bubblande ur. Den pulserar långsamt, och sjunker. Glädje känns som en varm brusande gul/röd färg som stiger inom en, som låter som en datorfläkt ungefär. Kärlek är lik glädje men jag kan inte beskriva den riktigt bra än. Ilska är svart brusande och snabbt pulserande. Som varm sot.
Är det någon annan som har tänkt på att försöka beskriva sina känslor såhär? Ibland känns det som att man tar ganska mycket för givet och aldrig pratar så mycket om känslor.
Sånt här kan jag fundera på när jag ligger gjuten där i sängen och bara passar så himla bra, som att jag var gjord för att ligga där just då, och tiden står stilla när jag hittat ett litet skrymsle utanför tiden att vila en stund i.
Nu har jag bestämt mig. Jag har ett mål och jag blir allt starkare. Nu får all skit i universum ramla ned i mitt knä om det vill, jag ska övervinna alla motgångar och allt motstånd. Jag vet äntligen vad det är jag eftersträvar, även om det kan ta tid att uppnå .
Jag hade tänkt att den här veckan skulle bli lugn och avslappnad, med lite städande om vartannat. Den blev oväntat händelserik. Vet inte hur mycket jag ska skriva här egentligen men jag kan säga att den har involverat både polis, mördare, bilfärder och hjärnblödning. Vad säger man? När saker väl händer så händer allt på en gång, och allt är inte nödvändigtvis positivt. Håller tummarna och hoppas på ett tillfrisknande! Ni är i mina tankar.
Vissa personer skojade verkligen inte när de sa att jag kommer få ett intressant liv. Hoppas bara på att det kommer lite mer positiva saker än det här framöver.
En del personer är unika. Egentligen är ju alla unika på sitt sätt men vissa är alldeles extra speciellt unika. När någon kan få dig att må bättre och bli starkare varje gång man ses. Att lära sig något nytt om varandra hela tiden, att stötta varandra. Vem hade kunnat tro det för några månader sen? =)
Just ja! Jag har ju superkrafter nu. Fick dem idag. Nu gälller det bara att klura ut vilken sorts krafter det är =). Det kanske är som i Heroes. Eller kanske devilfruits. Inte säkert det är helt uppenbart på en gång. ^_^.
When I was a child I learned that greed is ugly. It is not desirable. Later I learned that greed is good, it is something that is to be strived for like a good citizen. Even if it kills our earth, promotes war and makes us depressed. It’s the grown up thing to like. Now greed is becoming ugly again with the state of our economy. There are alternatives popping up: The Venusproject
I simply love it when this happens. I get a deja vü while doing something mundane. And I just know that while I am watching this, someone will call me with very bad news. In 10 seconds or so. I froze up and just waited for the phone to ring. It didn’t. I am relieved, it is uncommon for things like this to be avoided. In other words, another happy day =).
But not from sadness, no, not from anxiety, remorse or troubled feelings. Sometimes I feel awe. So strong. Like when you see a really REALLY good and epic movie and you get to the moment in the movie when things turn around or fall in place. When the unexpected happen. I have that speeded feeling, not the slightest moment of drowsiness. Because I am like an animal that’s sniffing in the air, feeling a presence. But I sniff with my soul and I feel change and opportunities coming around the next corner. I feel the rail splitting up in several directions. I am coming to a crossroad with many exciting possibilities, I can feel it in the fiber of my existence, in the very tiny vibrations we exist in and call reality. My mind stretching over alternate existences in all the parallel universes like a cloud of bees give me hints made of feelings. I am not sure yet what it is but I have some idea of what it could be. I better not jinx it. Not yet. Just a little longer, a little more. Like in The Fountain. “not yet”. I better not put words on stuff I can barely describe for myself. But there is an anticipation vibrating in the air. Like before a great battle, or a test in school, or a wedding, or the very first time tasting sushi. I think it is a good thing, I hope so. It could be bad, I don’t think so but I think there is a possibility for it so I thread oh so lightly with my bare feet and a humble notion in my mind. But something good is coming my way, inevitably. I am not just sure this is it. And I tune my sixth sense to ultra-sensitive, my forehead is tingling. When I do go to sleep, rest assured it will be with a smile on my face . How else could I ever hope to explain this? Maybe my flow is returning. THAT would be a blessing. But timing was never my strong point ^_^.
Awe
Men jag oroar mig för andra. Det är 4 st just nu som jag oroar mig över. Och visst drar det ned mitt humör lite men i grund och botten mår jag fint.
Andreas Viklund tipsade mig om Helen Keller. En kvinna som var döv och blind, men ändå lärde sig att tala. Inte nog med det, hon blev författare, politisk aktivist och föreläsare. Hon tog dessutom en examen!
Mycket mycket imponerande. Man tror att man har problem i livet och hon visar vad man kan lyckas med trots nästan oöverkomliga hinder i livet.
But today I don’t feel lost. I feel supremely awesome! =)
Drinking tea and eating some chocolate, playing Old School Amiga demo-music and various trance songs. Getting inspired to do both my own music and programming as well.
When I feel lost, down or when I have felt out of sync with my self for a long period of time this songs reminds me of something that touches the core of my being. I can’t really put my finger on it but it always makes me want to be the best me I can be. It reminds me of the best qualities I have when I forget I have them or I feel I haven’t been quite myself or as good as I need to be. When others regard me as useless or unimportant it reminds me of my own value. It reminds me of some of the good things from my childhood and that I need to stay on my road. Not someone elses road but my road, that I have set out for myself. This reminds me to stay true to my values and beliefs and help me centre myself. Perhaps most people find this song cheesy? I don’t care. There are a lot of seemingly unimportant details in our lives that only becomes important when they are connected to something or remind us of something. This song is really important to me.
Sådärja!
Nu är kursen på väg uppåt igen! Det verkar som att jag har hanterat färdigt klumpen. Dessutom är det höst och av någon anledning så har jag alltid mått bra på hösten. Bra saker händer på hösten =)
För övrigt håller de på att dra fiber här utanför. Tänk er fiberanslutning till min lilla kåk bredvid sjön? Helt otroligt. “Var sitter du?” “Ja jag sitter utanför Jokkmokk, i skogen, bredvid en sjö. Med 100 Mbit.”
Lol ^_^
Det verkar vara mycket på gång i världen också. Steve Jobs har tydligen dött. Inte min idol men det är ändå alltid tråkigt när folk dör och visst har han haft inflytande på världen. En Nobelkandidat har också dött, eller var det en pristagare? Vilket som så är det också tragiskt. Men sån är världen. Kan inte riktigt ta in det just nu för jag känner ett glädjerus komma .
Höst
There will be a time in the future when we are a more noble species. There will be a heaven on earth for every human. If we want it.
Many dreams I have had is coming close to fruition. Dreams I have told people about, dreams I have been laughed at for, pointed at, branded as mad for. Everything changes. Time changes everything. When I said a couple of years ago I was expecting riots in the USA no one believed me. So I stopped talking. There is still a very real possibility of a civil war, even a global war. So I got the timing wrong, I have learned that now. It felt so imminent my horrible dreams, my wonderful dreams. But we can choose freedom and we can choose love. We don’t have to choose fear, for even though my visions often come true, even ones I never dare talk about, sometimes they don’t. It is all a matter of time and choice. Never forget that. We always have a choice!
