Jag har lagat min brevlåda. Jag ett gjutjärnsfundament som bas istället så nu vore det väl ändå tusan om den skulle gå sönder 
Min brevlåda har ju blivit förstörd gång på gång, varje vinter och några gånger emellan också. Jag vet inte hur många stolpar och stöd som blivit kaffeved pga plogbilar, skotrar, sopbilar och gröna tomtar om natten. Förhoppningsvis håller den här en lite längre stund 
Vad tyst det blev.
Skönt.
Nu kan jag äntligen fokusera på mitt i lugn och ro. Ett tips jag kan ge till vissa som behöver höra det är att den som aldrig erkänner sina fel och vinner varje strid förstår inte att den i själva verket förlorar kriget i slutändan. För striderna den vinner är en strid mot sig själv. Ett krig mot sig själv kan man aldrig vinna. Man kan lura vem som helst med lögner, utom sig själv. Sanningen finns där inne och skaver. Så jag hoppas den skaver jävligt ordentligt och länge så någon slags lärdom fastnar.
På en mer positiv not, jag är igång med programmerandet för full fräs, det gick inte riktigt lika snabbt som jag hoppats men det går framåt. Träningen är igång lite försiktigt. Jag kan inte köra fullt ut än på grund av operationen men det går också sakta framåt. Jag klarar lite mer och lite längre för varje gång. Jag lär känna nya härliga människor som verkar ta det här med ärlighet på allvar, varma omtänksamma människor. Det är precis såna jag vill omge mig med, aldrig behöva fundera på var jag egentligen har dem. Det är väldigt skönt.
Det finns ett lite roligt citat som går såhär: “Before you diagnose yourself with depression or low self-esteem, first make sure you are not, in fact, just surrounded by assholes.” -W. Gibson.
Jag vet inte om det citatet verkligen är från Gibson men det är väldigt sant ändå. Ens omgivning påverkar en, ens vänner påverkar en ännu mer. Är man en känslig person är det än viktigare att inte ha vänner som är assholes, det förstör så mycket. Det tar ett tag att lära sig se, men man blir bättre på det. Särskilt I livskriser brukar det utkristallisera sig vem man kan lita på och inte, vem som är äkta vänner och ej. Ibland kan man bli förvånad. Den man trodde stod närmast var helt enkelt den som var närmast med kniven i ryggen. Den man var osäker på visade sig vara av rejält virke, och så vidare.
Jag har varit alldeles för snäll och tagit på mig skuld bara för att lösa situationer och få slut på bråk. Det är inte det minsta bra. Jag har lärt mig att det inte är nån idé att göra det med personer som ändå inte lär sig. De kommer aldrig lära sig ta ansvar för sina handlingar när de alltid ges den lätta vägen ut. Jag har tålamod det vet jag, men det har runnit ut. Jag vänder inte andra kinden till något mer, jag kommer aldrig mer ta på mig skulden för bråk jag inte rår för, idiotiska saker jag inte tolererar, missförstånd den andra parten vägrar reda ut. Jag har äntligen blivit ordentligt arg. Ilska är en bra motivator för att gå vidare och jag är ganska säker på att de skitskallar som behandlat mig illa kommer inse det en vacker dag, kanske aldrig erkänna det men fanimig om de inte kommer förstå det innerst inne en vacker dag. Jag vet att de är intelligenta så de klurar nog ut det. Den dagen har jag gått vidare för längesen. Då är det försent för ursäkter och samtal för då kommer Mr. Gibsons citat där uppe vara en mer integrerad del i mitt liv. Nej tack, det finns inte plats för assholes i mitt liv. Jag släpper inte in dem, jag tänker omge mig med kärleksfulla varma och ärliga människor. Och det känns så SKÖNT att äntligen känna att man verkligen har kraft nog att göra den förändringen i sitt liv. <3
Jag är trött på att bli påhoppad av kompisar till denna “snälla människa” om hur snäll den är och hur hemsk jag är. Så på begäran av de personerna själva så kommer nu bildbeviset på det. Så klaga för fan inte på mig nu att det här syns här allmänt.
Så snälla, lägg bara av. Var glad att jag censurerade namnet. Jag var i en skitjobbig period och du gjorde ditt yttersta för att förvärra det. Du ÄR ondskefull, inget snack om saken och jag hoppas det här sätter punkt för hur jag “tolkar” saker och annat sånt snack. Hur i helvete ska jag annars tolka det här?
Men om du vill ha en tolkning kan du få det. Min tolkning är att Jennifer hade rätt. Helt rätt. Du är ondskefull, du försökte ditt yttersta för att få mig att må så dåligt du bara kunde så utstuderat som du kunde. Du gjorde saker för att medvetet bygga upp mig för att sedan medvetet såra mig. Jag har gett dig MÅNGA chanser att reda ut detta det senaste halvåret och varit väldigt ödmjuk under omständigheterna. Du har slutligen bevisat med dina handlingar och ord att du inte är värd att sörja förlusten av. Du har bevisat att vår vänskap var 100% lögn från din sida från början till slut.
Från början till slut har det varit du som utnyttjat mig för dina behov men du har aldrig gett nåt tillbaka. Var fanns du när jag behövde prata? Inte konstigt om det är sant att du inte känner mig, du har ju för fan aldrig lyssnat på mig, bara jag på dig. Jag kommer dock ihåg en av de få gångerna jag fick berätta något utan att bli avbruten. Jag berättade om vad det värsta jag tyckte man kunde göra mot någon känslomässigt var, och det var att bryta kontakten, utan vettig förklaring och för något den personen inte rår för, helst i en skitjobbig situation. Sedan lade jag till att det enda som skulle kunna göra det värre var om det var över sms. Och en smiley sa jag och skrattade lite som att det vore lite väl over the top. Det var en av de saker jag hade svårt för berättade jag, nåt som jag blev riktigt sårad av. Vi satt i grillkåtan då, RINGER DET NÅGRA KLOCKOR? Eller var det ren tur att det var exakt så du lyckades göra? Och alla lögner och konstigheter. Nä, skosnöret gick av så jag kan inte komma, wtf? Seriöst alltså. Och när jag fucking tror jag kommer dö, är feldiagnosticerad med levercancer, ja DÅ väljer du att hugga mig i ryggen. Men är du nöjd? Nejdå, jag tog ju trots allt inte livet av mig så då fortsätter du göra narr av mig med skumma insinuationer om saker och slingrar dig sen. Men det räckte inte. Sen måste du tvinga bort mig från Piratpartiet genom att utnyttja din position att anorda träffarna genom att se till att jag inte får den informationen. Se till så att jag aldrig får veta om intressanta saker som händer, inte får vara med på fotografier och så vidare. Sen efter det skickar du dina jävla kompisar och systrar SOM INTE KÄNNER mig för att skälla ut mig. Alltså för helvete det finns visst inga gränser med dig gör det?
Jag har aldrig i mitt liv gjort nåt illa mot dig som varit med mening. Vilket står i bjärt kontrast hur du har behandlat mig. Jag tror seriöst att du har nån jäkla empatistörning. Du är seriöst den mest känslokalla elakaste människan jag känner, och du lyckades lura mig länge.
Är vi klara med varandra nu? VA? Eller är anledningen att du inte vågar försöka reda ut det att du har ljugit ihop nåt som skulle komma fram om man försökte göra det? Som Jennifer tror att du har gjort. Det skulle faktiskt inte förvåna mig vid det här laget, hon har haft rätt om dig hela tiden gång efter gång, trots min försäkran om att du är en snäll person. Ja, skämtet är på min bekostnad. Jag har pratat gott om dig hela tiden för alla men nu är det över. Tänker inte nämna ett skit om dig mer.
Och klaga gärna på att jag tar det här på bloggen, gör det. Det är ju du som provocerat fram det och vägrar reda ut det, blockar mig överallt men skickar ändå dina vänner att bråka på mig utan att jag får svara. Ja, då svarar jag där jag kan.
Efter alla dessa år lämnar jag nu Piratpartiet.
Det är tråkigt men när enstaka personer på lokalnivå inte kan släppa personligt groll och drar in det i arbetet och gör det omöjligt i längden känns det inte som jag har något val. Kanske behövs någon tuffare person i det politiska arbetet? Jag orkar i alla fall inte med det. Jag måste prioritera att må bra i längden.
Eftersom jag aldrig fick vare sig ursäkt eller ens försök till att lösa situationen lämnar jag styrelsen och alla uppdrag samt att jag inte längre kommer gå på några sammankomster eller fikan. Kommer lägga min energi på positivare saker.
Kram!
Jag har gett upp mitt hopp om kärlek. Det är en fin tanke såklart. Efter 34 år kan jag inte dra nån annan slutsats än att om någon säger sig ha känslor för mig eller visar tecken på det så är det endast för att vinna nåt på det själv eller för att såra mig eller manipulera mig.
Om världen pratar om kärlek så är det någon slags saga som folk pratar om, jag har inte någon sådan erfarenhet. Prova, kom och säg att du är kär i mig och du får en smäll på käften. Tänker inte bli pissad på, manipulerad, huggen i ryggen och sårad längre. Jag tänker inte matas med lögner och må piss därför att någon som jag litat på med hela min själ än en gång trampar sönder mitt inre på grund av påhittade anledningar och bortförklaringar. Jag tänker inte satsa energi på att vara mitt bästa jag, lära känna någon om det än en gång ska visa sig vara en fasad för att kunna sparka ned mig i en avgrund då det tillfället visar sig. Jag tänker inte bli pressad att vara en annan person för att passa någon annan.
Quick review:
Don’t buy it. It’s utter crap.
Slightly longer rant:
What a piece of elephant dung. This is the last time I ever buy a game from UBI soft ever. They have done these sorts of stunts before and this was the last straw, go join Electronic Arts in the shame corner. I bought this game on steam because I really loved Silent Hunter 3 (and I’m quite good at it if I might brag). Well, the similarities between Silent Hunter 3 and 5 is they both are games about submarines. And that’s about it. Silent Hunter 5 is a bug infested frustrating random event generator of horror. The graphics are great, sure. When it’s not flickering out of existence, casting opposite shadows randomly when moving the camera around and that sort of stuff. The sound isn’t much better. You move about the ship and somehow they managed to miss the most common bug of ones character making an insane stepdance sound. The lord of the fucking riverdance occuring neatly on a sine curve every minute.
And hey, it’s a submarine game. I know, let’s man the deckgun to shoot down THE HOVERING FUCKING MERCHANTS flying around in the air. Oh, I forgot. I can’t man the deckgun because IT’S BUGGED! What a ripoff. There is no way they missed bugs as these in these numbers. It was an intentional scam. But I must admit some hilarity ensued when my crew hanged around on top of my submarine keeping lookout while I was submerged. Nothing beats that Pirates of the Caribbean feeling. And then it keeps going with integral game mechanics that randomly stops working, stuff disappearing between saves, etc.
To sum it up the state of this game is somewhere in pre-alpha. And hey, UBI soft also installs some hefty DRM for you to make sure you enjoy this experience to the max. Sometimes crackers fixes the bugs for the lols when they crack copy protections. I wonder if they have done the same with this game? Maybe UBI-soft should ask them for help.
I gave up and concluded that surely there must have been some hickup in the patching and went to the official forums to get the latest patch. Lo and behold, UBI soft came out on the forums and officially stated thay they ABANDONED THE GAME. They will never fix it. This game came out in 2010. Why is Steam selling this 2013?
Silent Hunter 4 was also a disappointment but at least it wasn’t so buggy as to be classified as a scam.
My advice to you who wants to play a good submarine simulator. Go get Silent Hunter 3 instead. Install Grey Wolves pack and all the mods. Have realism on max. It’s really good. Enjoy.
Här är den!
Min nyinförskaffade Rasberry Pi. Awesome. Här ska det experimenteras med elektronik och annat minsann . Det enda smolket i bägaren är att jag var tvungen att betala 110 kr till Per Gessle för att skaffa minneskortet till den. Men men, såna lagar ska väl avskaffas så småningom hoppas jag, det är ju inte som att folk springer och swappar warez med sina digitalkameror och elektronikprojekt direkt. Nu antar jag bara kallt att lagen även gäller SD-kort. Men det kanske inte stämmer, nån som vet?
[Edit:]
Har fått veta att copyswede inte fick igenom att SD-kort ska inkluderas i avgiften, men de försökte. . Så jag är ledsen Per, inga slantar för dig denna gång 
Just nu har jag en välbekant känsla.
Något ligger och vibrerar. En slags möjlighet. Jag brukar känna såhär innan det händer stora omvälvningar av något slag, vare sig det är positiva eller negativa. Det är som att ett kvantfenomen ligger där i ett högt energitillstånd och inte riktigt har bestämt sig för på vilken energinivå den ska kollapsa till och vad för slags partiklar den ska kasta ur sig i processen.
Jag har känt negativa känslor de senaste dagarna, ikväll har jag känt positiva. Så jag har med andra ord inte en aning om vad som kommer ske, bara att något kommer ske. Men det välkomnas, jag är lite trött på att leva i det arbetslösa vakumet så nästan vad som helst vore en förbättring bara det händer något och är lite omväxling. Inte bokstavligen vad som helst förstås men ändå. Jag är gode himla bra och bäst på många saker och det är på tiden att jag struntar i jantelagen och vågar stå för det jag är bra på. En dag kommer jag nå mina mål. Ett meningsfullt liv med en meningsfull syssla. Med något jag trivs med. Kanske lite gupp på vägen men det hör livet till . Det har hänt så otroligt mycket de senaste åren. Jag är inte samma person som jag var för en månad sen, då var jag inte samma person som jag var före nyår, och då var jag inte samma person som jag var nåt år före det och så vidare. Jag har fått så mycket erfarenheter de senaste åren så det är läskigt, mer än de flesta får på en livstid. Oerhört mycket sorg men någon nytta ska det väl vara med allt hoppas jag . Fast vissa saker fortsätter vara sig lika, jag skriker fortfarande högt åt orättvisor och sjuka saker i vårt samhälle och stör mig på idiotiska myndighets/storföretags dumheter. Hittar långsökta samband som alla andra missar (och visar sig stämma 4 år senare). Blir missförstådd minst lika mycket som innan. Och så vidare. Men, på vägen har jag fått enormt mycket självinsikt. För att inte tala om styrkan att gå vidare från förväntningar och krav från min omgivning som jag inte vill ställa upp på. Det vill säga oron för vad andra ska tycka, skitsnack pga missförstånd osv. Åh jag hade ett sånt himla sjå att försöka styra upp allt det där förut. Men jag struntar i det nu för jag har insett att det går inte att styra upp världen. Om folk ska döma mig för saker jag inte gjort, för skitsnack och för missförstånd utan att ge mig en chans att förklara, eller komma med orimliga krav på bevis på saker som kanske eller kanske inte går att bevisa, ja då får de stå där med sina krav. Det säger mer om dom än om mig och om jag ska liksom följa de negativa energierna som de ger ut så skulle jag inte få annat gjort. Och ju mer jag försökte att styra upp sånt desto mindre trovärdig framstod jag själv, liksom ansträngd för att bli gillad på nåt vis. Nä, fuck that shit för att ta till kraftord . Det är bara att acceptera att man KAN inte bli gillad av alla och det är i sin ordning. På nåt vis så blir de människor kvar som har förmågan att se förbi skitsnack, förbi yta och förbi trassel. Med andra ord riktiga vänner. Och jag mår nog faktiskt bättre av att ha det på det viset också.
Livet går framåt och jag tänker lägga energi på att fortsätta utveckla mig själv och mogna. När jag ser mig själv i framtiden så ser jag mig omgiven av kärleksfulla människor, i ett jobb jag älskar, med en familj, med unika orginal till människor omkring mig och mycket humor och glädje. Det är så jag vill leva, med kärlek. Inte med en massa tjafs.
Kram
Idag ringde radiotjänst och krävde existensböter av mig.
Tanken är att man ska betala 2000 kr per år om man vill vara med i samhället, t.ex ha möjlighet att betala räkningar och söka jobb. Att man inte utnyttjar deras tjänst spelar ingen roll förstås, för det handlar givetvis om att alla per definition vill se på den fria propagandakanalen. Något annat är givetvis otänkbart och givetvis måste det vara så att det är fuskare som försöker slingra sig.
Men faktum är, jag har inte sett på tv på evigheter. Har aldrig ägt en tv. Det gör ont i mig att behöva betala ut pengar som stödjer mobbningstv när jag själv varit mobbad så många år. Det är fullkomligt grisigt. Jag vill inte se det, jag vill inte höra det, jag vill ha det så långt bort från mig som det bara går.
Men jag behöver datorn och jag behöver internet. För att söka jobb, för att jobba, för att vara social, för att betala räkningar, för att boka resor, för att hålla mig upplyst med nyheter och vara politiskt aktiv, för att vara med i samhällsdebatten, ja helt enkelt för att existera socialt och i samhället behövs det.
Så därför ska denna avgift kallas vid sitt rätta namn, Existensböter.
Jag hoppas att alla tar upp detta namn och använder det i fortsättningen om tv-licensen. För om det hade handlat om att få betalt från folk som faktiskt använder tjänsten så finns tekniken, men det handlar inte om det. Det handlar om att dra in pengar från de som INTE utnyttjar tjänsten. Så mycket är plågsamt uppenbart.
Ibland ser man en film som är så bra att den är värd att blogga om.
Ibland har man känslor i livet som inte riktigt går att sätta ord på, som man inte kan förklara för någon. Man måste uppleva det. Den här filmen lyckas nästan få fram känslan. Det finns en sanning bakom den här filmen som ligger som ett korn i verkligheten. Den här filmen är värd att se av den enkla anledningen. Jag kan inte heller förklara det i ord. Tror jag ska se om boken är lika bra och om den kanske kan sätta ord på det.
Vilket är ett väldigt lustigt talesätt för en norrlänning. Det låter som en cool sak att säga för något som är jättekallt. Det vill säga kanske -3 grader C. Det har varit lite kallare än så här dock, ända ned till -30 och kallare. Hade lite problem med bilen men det har löst sig. Batteriet behövde laddas. Det har varit Jokkmokks vintermarknad här, jag har inte gått en enda sekund på den. I och med att bilen inte fungerade hade jag inte lust att gå in till Jokkmokk i -30. Nåja, en kär vän ordnade marknadsnougat åt mig så jag är rätt nöjd ändå. Har varit kreativ och skrivit en dikt på fri vers. Programmerat lite, sökt jobb. Plinkat piano. Läst böcker. Jag har haft rätt speciella drömmar på sistone, tror dock inte jag ska skriva dem här.
Att jaga lycka i livet är som att jaga fjärilar. De är svåra att fånga och lyckas man få tag i nån så dödar man den mest troligt bara. Ibland kommer lyckan till en, precis som fjärilar (Ja det är mina händer på bilden). Det är fantastiskt så länge det varar och ibland kan man tro att det var en dröm när det tar slut. Jag tar livet med tillförsikt och kärlek nu. Men jag har inte blivit mesig. Ibland måste man säga ifrån på skarpen när något bara är alldeles fördjävligt. Det har jag gjort. Ibland är det inte fjärilar som landar på ens händer, ibland är det broms eller annan ohyra. Jag tänker inte tolerera blodsugare längre. De som aldrig ger utan bara tar, de som sprider ondska och mörker kring sig på andras bekostnad och kommer med krav som de själva inte kan ställa upp på. Man ser saker så mycket klarare när man mår bra och när man är frisk. Efter den lyckade operationen har jag mått fantastiskt! Hur bra som helst. Jag har fått en hel del insikter om hur jag blivit behandlad. Det betyder inte att jag tänker gå runt och gräma mig men banne mig om jag inte säger ifrån då orättvisor, lögner och särskilt skenhelighet dyker upp mitt framför näsan på mig. Att må bra innebär också att kunna bli arg ibland, bara man inte fastnar i det.
Jag har fått krav på mig senaste åren, krav på att bevisa saker. Nu har jag av en händelse fått bevis. Andra saker går även de att bevisa. Jag känner dock inte längre något behov av att bevisa ett endaste jäkla dugg . Ni som krävt det kan hoppa i sjön, ärligt talat. Ni är en sån där blodsugare som jag talat om, ingen fjäril. Jag vet att jag lovade men jag gjorde det då jag mådde skitdåligt och av fel orsaker så jag bryter det löftet. Ni kommer med mörker, ondska och elände, inte lycka. Skenhelighet har jag fått se, det är lätt att tala om saker och vad man tycker och hur man vill framstå att vara. Det är en helt annan sak att faktiskt göra saker, med handlingar. Vissa personer jag inte längre räknar som bästa vänner har varit duktiga på att prata, mindre duktiga på att leva som de lär. De ville ha bevis men är det något som har bevisats så är det deras eget handlande. De har bevisat exakt hur ondskefulla och egoistiska personer de är med sina egna handlingar. Så fortsätt ni prata, jag har slutat lyssna. Jag köper inte oärlighet och spel längre. Vill ni mig nåt mer så är det handlingar som gäller, inte ord. De vänner som stått vid min sida utan krav kommer ironiskt nog faktiskt att få se en del bevis. Inte för att jag behöver, men kanske ger det dem lite sinnesfrid.
Den första lättade euforin efter operationen har lagt sig och jag har landat på ett välmående som ligger långt över vad jag genomsnittligt brukar känna. De extrema buksmärtorna är över, kräkningarna och illamåendet är över, den malande tröttheten är över, humördipparna är över, ångesten är över. De med kärlek och respekt är välkomna i mitt liv, alla andra kan med glädje hoppa i sjön. Så tänker jag leva mitt liv från och med nu, ingen ska få mig att må så fördjävligt nånsin igen att jag inte längre vill leva. Att vara frisk underlättar förstås men ändå. Jag ska aldrig igen göra misstaget att ha en bästa vän som stampar ned mig i smutsen när jag mår som sämst och behöver stöd. ALDRIG IGEN.
Kärlek respekt och omtanke!
Jag vaknade upp från en lyckad operation för ca 2 dagar sen. Jag har inte känt en enda negativ känsla sen dess. Bara lugn, styrka och kärlek. Trots smärta. Allt kommer att bli bra, det finns inga hinder. Allt negativt rinner av mig som vatten på en gås, jag har framtidstro. Jag är helt fri från ångest och känslan av att behöva bevisa saker för att bli accepterad. Det känns som att vara pånyttfödd. 2,8 dagar senare, kom an zombies . Tänkte att det kanske var morfinet men känslan består. Nu är det min tur att leva och jag kommer möta livet med kärlek och livsglädje.
<3
